United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Baron Grothusen hade tröttnat, isynnerhet som han, efter vad det påstods, var upptagen av allvarligare planer; så hade han då gjort en tur till Paris för att komma ifrån historien. Men en vecka senare var också fru Wenschen försvunnen från staden; man trodde, att hon hade följt efter honom. Ja, sade löjtnant Gabel, det är ju inte oförklarligt, när man tänker närmare på saken.
Det är kanske inte så många vackra dagar kvar nu... Och i eftermiddag är du ju bortbjuden. Professorn var redan långt förbi dem, då Tomas såg honom växla en knapp hälsning med en kortväxt herre i rutig sommarkostym under den uppknäppta överrocken. Tegelhandlaren... Kände också fadern honom? I nästa ögonblick hälsade också löjtnant Gabel på samma herre, och därefter var det Tomas' tur.
Det var Gabel och Grothusen. Löjtnant Gabel var lång och ljus, med kal panna och en stor, tunn kroknäsa. Hans byxor väckte nästan skandal genom sin elegans; de voro otroligt vida, grovt harlekinrutiga på snedden i svart och ljusgrått och försedda med breda svarta ränder vid sidorna.
Plötsligt fick fru Wenschen ett litet hostanfall, så att hon måste sticka solfjädern i munnen för att hålla sig ordentlig. Hon hade åter kommit att tänka på Gabels byxor. Och hon viskade till Mortimer, att det roligaste måste ha varit att se Gabel på hemvägen... med två överrockar... Damerna drucko kaffe i salongen, herrarna i rökrummet. Balkongdörrarna stodo öppna.
Vem skulle sedan kunna minnas det, när han själv hade glömt det? De hade kommit ut på Kungsträdgårdsgatan. Löjtnant Gabel gick tätt framför dem; röken från hans cigarr slog dem i näsan, så att Märta måste nysa. Han var klädd i helt vanliga mörka, randiga byxor.
Gabriel Mortimer nöp i dem med oförställd beundran, lutade sig ned och lyfte upp ett stycke av tyget tätt under ögonen, ty han var närsynt. Var bor din skräddare? frågade han. Det talar jag inte om, svarade Gabel med ett urbant småleende, på en gång smickrad och stött. Baron Grothusen var utomordentligt ful, men han hade en mycket vacker figur. Tomas slog i brännvinet; det var Eksjö.
Det hade blivit lyst i kaféet; Gabel och hans sällskap hade gått. Tomas satt i tankar. Två stiliserade fantasifåglar i ett dörrornament av blått och guld betraktade honom stelt och oavvänt med sina tomma cirkelögon. Nå, tegelhandlaren alltså Han reste sig och gick. Han tog ångslupen över till Gustav III:s staty och gick uppför Slottsbacken.
I en av alkoverna, där en röd gaslåga ständigt fladdrade i halvmörkret, satt löjtnant Gabel med ett halvt dussin andra unga officerare, av vilka några voro i uniform. De hade kommit in på unionsfrågan. Tomas slog sig ned vid ett öppet fönster, på samma soffa där han hade suttit med Hall en av dagarna närmast efter sin examen, i slutet av april. Ja, var blev Hall av?
De hade nyligen förlovat sig, och Tomas hade glömt att skicka visitkort... Och löjtnant Gabel var också med dem, han gick till höger om Mary och pratade ivrigt, medan Grothusen gick stram och korrekt och teg. Några steg bakom dem kom fru Wenschen med sin man. Han gick ett halvt steg bakom henne, ty hon gick så fort att han nästen icke kunde följa med.