United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ingen har blifvit rik genom att missbruka söndagen, och ingen har blifvit fattig genom att hålla den helig. Stackars Beppo. Med teckning. Beppo var Gretas lekkamrat och gode vän. De brukade hoppa och springa "tag fatt" de breda sandgångarna i trädgården under muntert skratt och glada skall.

Ty det gick en farlig sjukdom bland hundarna i staden, och ingen hund fick utan nosgrimma, om dess ägare ville slippa att plikta. Det där förstod inte Greta. Beppo var frisk, det visste alla. "Hvarför skulle han ha nosgrimma?" tyckte Greta. Hon tyckte det var riktigt synd om honom. "Stackars min rare Beppo!"

Gråten satt riktigt i halsen Greta, när hon kom med nosgrimman för att sätta den hunden. Och äfven han blef kuslig till mods, han såg redskapet, som flickan kom med i handen. "Stackars Beppo", jollrade hon gång gång, medan hon spände grimman , och hunden räckte tåligt fram sitt hufvud under Gretas smek och vänliga ord. Men inte gick det egentligen någon nöd Beppo den dagen.

Han hoppade muntert bredvid sin goda vän och följde henne bort och hem. Men äfven Beppo blef sjuk och vild och måste ständigt bära nosgrimma, tills han en vacker dag måste söfvas för alltid af djurläkaren. Den dagen grät och sörjde lillan fullt allvar. Beppo var för alltid borta. Stackars Beppo! Namnsdagssång för far. Att lillen vill me', Det kan man se.

När Greta ibland gick ut i staden utan fars eller mors sällskap, plägade Beppo följa henne, och gick hon ganska trygg och säker. Ty se, Beppo var lika pålitlig, som den allra trognaste barnjungfru. I dag var likväl Greta inte glad som vanligt. Hon skulle just ut i staden ett tag och Beppo skulle följa henne. Men far hade sagt, att hunden måste ha nosgrimma.