United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !


såg han Westins Kristi förklaring i fonden, såg magister Lundberg opp i predikstoln och Angelika komma med sin far läktaren, såg kyrkvaktaren, nattvardsbarnen, kantorn och skolgossarna.

"Kom och se, Maja Lisa," sade Mina, som hade dragit gardinen litet åt sidan. "Ett slädparti." De räknade öfver tjugu hästar och sökte taga reda med hvem hvar och en åkte. "Och se, der är magister Nymark. Hvem satt bredvid honom?" "Jag kände henne inte. Men vacker var hon." "Vet du, att han i går ville bjuda vår fru?" "Jo, du talte ju om det.

Jag lärde känna där en man, Soldat för länge sedan, Nu ägde fänriks titel han, Men lyckan var i nedan. Gud vet det, hur han kom en dag Att bo i samma gård som jag. Jag såg mig som en person Med , ja, inga brister, Jag var student, kondition, Och kallades, magister; Mitt "mensa" gaf mig öfverflöd, Den gamle åt nåd sitt bröd.

Ett doft mummel hördes, och magister Alm såg villrådig ut. Men förhöret begynte. Vid de tre första frågorna markerade ingen annan, än Hanna, men vid den förvånade blick magistern gaf Stenman och Lund, ansågo de sig böra markera den nästa. Agnes kom upp, tvekade, rodnade och kringgick frågan med några allmänna fraser.

Hos yngste sonen Faste tar oron, som sätter sinnena i rörelse, formen af ett okufligt begär att lära. Han öfvervinner faderns motstånd, får tillåtelse att besöka en skola, blir student och magister. En vacker bana som vetenskapsman tyckes öppna sig för honom. Han arbetar raskt och säkert, och han erfar den intellektuella glädje, som forskningen skänker.

"Undertecknad, er ödmjukaste tjenare," svarade magister Nymark. "Det var mycket artigt gjordt af er." "Nog saknade också jag, fastän jag inte hann säga något ännu," upplyste borgmästar Lagander. Apotekar Leistén smålog endast; han ansåg sig vara alltför gammal för sådant der. "Om ni skulle veta hur ofta vi verkligen sakna er," fortsatte Lagander.

Hennes vänner i Helsingfors hade lärt henne en hel del sådan »bildning». Ulf och Lundberg och Lemke och Anderson. Belästa herrar, riktigt bildade gossar! De hade haft moderna böcker, de visste minsann hvad som »rörde sig i tiden». Magister Lundberg, som sjelf skref i en tidning, hur lärd och klok var icke han! Hade hon ej varit hans väninna och fått »bildning» af honom!

"Hit kom jag", yttrade han, "såsom en höglärd magister och trodde mig vara något, men först af honom, en syndare och publikan, lärde jag mig att vara människa". Svårare hade Fredrika Runeberg att finna sig i förändringen. Hon saknade djupt det intelligenta och lifvande umgänget från Lördagssällskapet.

Hon ensam var förändrad, hade blifvit en helt annan. De voro desamma, och ändå ej desamma. Hon tyckte, att de sågo kallare och dystrare ut. Allt omkring henne betraktade henne som en främmande person och tycktes likasom vilja visa henne bort. Det var någonting hos dem, som påminte om de der blickarna i går. Mina hemtade henne en biljett. "Från magister Nymark," sade hon. "Budet väntar svar."

Och åren gingo, och farmor förstod att hon icke längre var sin uppgift som lärarinna vuxen; och blef det bestämdt, att Elsa skulle en lärare. Därtill antogs en gammal student med små löneanspråk, magister Lindblom, som i sin ungdom studerat till präst och läst ifrigt, att han blef yr i hufvudet och icke längre trodde Gud, hvarpå han förfallit.