United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
Öfvergår han till vänskap, då har det åtminstone legat någon sanning i de känslor han visat, då är han en bra karl, och då skall jag hålla af honom. Klockan åtta. Jag går och går. Det är som om jag skulle digna af smärta; nej, det är som om smärtan ville urhålka mitt bröst med sina obarmhärtiga gnagande tänder fräta upp hela min varelse invändigt. Hjälp, Gud, om du finns!
Det var korporalens familjebibel, den han ärvt av sin far, och på vars pärm hela familjens släkttavla, dess födelse- och dödsdagar, var antecknad... det var den bok, ur vilken den gamle mannen hämtat näring åt sin tro på Gud och människosläktets frälsare, hämtat ljus i livets mörka stunder och styrka, då han kände sig digna under ödets slag.
Det betyder att vår regering skulle af lagen tvingas att öppna sitt myntverk och taga allt det silfver, hvarunder Europas regeringar digna, och en del af allt silfver, som produceras i världen, och gifva för hvarje sjuttioåtta cents värde däraf ett af dessa mynt, som ni tvingas att emottaga som en fullgiltig dollar för ert arbete eller edra produkter.
Och det är med honom du reser? förmådde jag ännu fråga. Agnes nickade bifallande, bredde ut sin serviett i famnen och såg på mig med ett bekymmerslöst småleende. Jag greps af dystra aningar. Det kändes som om jag haft en tung börda på mina skuldror, under hvilken jag var nära att digna. Hon var ju dock min barndomsvän!
Herren giver sol och regn, frostår och goda år; misslyckas ett så svälta vi en tid och börja på nytt. Klas Fleming vände sig till sin syster. Jag har hört talas om en fördold kraft, sade han, som gör att ett folk kan bära stora bördor utan att digna. Nu förstår jag det: här är denna kraft och dess namn är tålamod.
Han krossar bågar, spjut och svärd, de stolte digna till hans fot, och bävande den hela värld förstummas för hans vredes hot. Se Rövarbergen! På sin grund de svikta för hans ögas blink, och krigarskaror domnande nedlägga vapen på hans vink, se vagnen stannar med sitt spann, och dött är stridstrumpetens ljud och sänkt i dvala häst och man vid blott en vink av Jakobs Gud.
Männen i fylkingen uppstämde och deras kvinnor förenade sig i sången: Guds namn är känt i Judaland, förhärligat i Israel, han Sion till sin borg har valt, i Salem står hans helga tjäll. Han krossar bågar, spjut och svärd, de stolte digna till hans fot, och bävande den hela värld förstummas för hans vredes hot. Se Rövarbergen!
Hur orkar ni bära de båda barnen, är det inte alltför besvärligt? frågade hon. Hvad skall man göra, då man måste. Inte hjelper här någonting, fast man skulle digna på fläcken, svarade qvinnan. Låt det större barnet gå. Det tycks ju vara en rask gosse. Den stackarn är felaktig, så att han inte kan gå bara helt litet i sender. Åhhå, nå så kom hit då, så skall jag bära. Hvart ämnar ni er?
Häpnad fyllde min själ, och jag neg, då han nalkades trappan, Djupt, att det bräckliga knät knappt mäktade resa sig åter; Så af vördnad jag neg och ärnade digna på stället.
Af jubel ljödo nejdens alla eko; Kring fältet sprungo hjordarna, mot skyn Flög fågeln med sin tungas glada offer, Och människan, den sällaste af alla, Gick majestätlig fram med knäppta händer Att digna ned af andakt inför Gud. Då såg jag i mitt bröst och sökte blott En suck att blanda i naturens glädje Och fann mitt hjärta mera tomt än dödens.