Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Snart skulle han kanske gå i mörkret, och minsta Blekängsunge skulle kunna sticka handen i hans ficka, bestjäla honom, plundra honom. Och ingen människa ville hjälpa honom, ingen ville förstå hans bekymmer. Fru Marie hänvisade honom till Gud. Men J. A. Broms hade vänt sig till Gud morgon och afton varje dag under sjuttio långa år. Och likväl tillstadde han, att J. A. Broms plundrades.
Jag duger icke till det. Å! sade fru Marie. Julius Krok började på allvar undra över, vad han egentligen skulle kunna duga till. Han återvände till sina ungdomliga funderingar över arbetareklassens ställning. I utländska fabriker hade han sett en del nya anordningar för arbetarnas hygien och trevnad. Det var något att taga fasta på. Där hade han kanske funnit sitt arbetsfält.
Magistern hade ingenting att invända i princip, men han trodde, att det skulle bli dyrare för ingenjören, som stod för kostnaden. Det är snuskigt att tänka på pengar i ett sådant fall, menade lektorn. Han gick genast upp till ingenjören och frågade honom öppet, om han ville vara en ungdomens förförare. Nej, det ville han icke. Han begärde ökade anslag av fru Marie, och de beviljades utan knöt.
Gode ingenjören, jag är ju bara en mamsell. Julius Krok återfick sin naturliga ungdomliga färg. Han lade ifrån sig cylindern, satte sig vid bordet och började utveckla skälen för bortläggandet av tilltalsordet mamsell. Han hade mycket demokratiska idéer. Marie nickade gillande och sade: Ja, det står så i Aftonbladet. Far har också läst det, att man ska kalla alla ogifta för fröken
Men fru Marie lyssnade uppmärksamt, och när hon då och då lyfte blicken från stramalj och garn, ansträngde hon sig för att giva de stengrå ögonen ett uttryck av intresse, av gillande, av beundran. Över huvud taget: ett uttryck. Ja, sade hon. Det hade varit någonting för far. Han, som ville sina arbetare så väl. Och som var så praktisk.
Och doktorn utvecklade sin älsklingssats, sägande: Folk vill vara i fred, ser bror. Det är en förbannad egenhet de ha, vare sig de är gamla eller unga. Och man ska låta dem vara i fred. Livet är en härva och var och en har nog med att klara ut sin tråd. Vasa? Kusin, har jag inte rätt? Fru Marie drog i nålen, som fastnat. Hon svarade lugnt och tungt: Kanske det, doktor. Men inte när man har barn
Min mor, sade han med sin vanliga röst blott Edmée kunde höra, hur tvungen den lät vill du tillåta mig att ett par ögonblick tala allena med min kusin. Jag har en stor nyhet att meddela henne. Madame de Châteauneuf reste sig upp och vinkade på gamla Marie, som alltid satt inne i rummet hos henne. Stödd mot pigans skuldra gick hon långsamt, haltande ut.
Kunde det verkligen vara någon framtid att binda sig vid Backarna? Han blir inte bunden. Han kan gå när han vill. Å, han är nog lika envis som du, smålog fru Marie och suckade. Och så är det det, Julius Kan det verkligen vara bra att stanna ett helt år på Björkenäs? Varför inte? Ja, herre Gud, du vet ju, att jag säger inte gärna något ont. Men när det nu är fråga om Abraham.
När Lisen badade den nyfödda i köket, smög Louise sig in i sängkammaren och kröp upp på sängkanten. Nu ska väl inte mamma vara ledsen längre, sade hon. Fru Marie förklarade, att hon inte var ledsen alls Jaså, det var också besynnerligt. Tror inte mamma, att jag hörde där uppe, att mamma både skrek och grät? Jo, det är snyggt! Jag var så ond, så jag kunde ha bitit pappa. Det var inte pappas fel
Hon hade ett så ödmjukt sinne. "Om du får, lilla mor? Hör på, Marie, när du har brådt med julstöket och jag är sysselsatt i affären, är det inte då en ljuflig tanke, att mormor och Jesusbarnet tillsammans reda till julfröjden åt oss här uppe?" "Jo, visst, hur skulle jag annars bära mig åt?" sade den unga kvinnan och gaf mormor en hjärtlig kyss.
Dagens Ord
Andra Tittar