United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Martinus väntade redan vid altarhörnet, men han var icke ensam. Bakom honom lutade sig en smal man tankspritt mot väggen och lekte med en liten tunn guldbelagd stav. Det var junker Erik. Och hjärtlig och blank och frisk stod Bengt, den andra brodern, bredvid honom i sina mörka och runda prästkläder. Han hade skrivdon vid bältet och minst fem eller sex pergamentrullar under vardera armen.

Denna, som själf varmt älskade missionens heliga sak, blef mycket glad, hon hörde, att hennes lille gosse af egen drift fattat ett sådant beslut. Med en glädjetår i ögat slöt hon honom i famnen och gaf honom en hjärtlig kyss. Nåväl, små vänner, hvad tycka ni? Handlade han klokt? Samvetets bud.

Farväl, du höga drott, som evigt ung Din eldvagn genom eterns rymder åker, Du milda sol, farväl! För hvarje gång Jag jublande ditt triumftåg skådat, För hvarje gång jag i ditt varma ljus Tyckt fosterlandets klara dagar skimra, För hvarje fröjd, som i ditt hägn slog ut, För hvarje känsla, som din låga mognat, För ljusets och för lifvets bästa gåfvor, Haf tack, haf hjärtlig tack!

Lyyli, stackars liten, förkyler sig. Men han släpte mig icke lös, innan han ytterligare kyst mig flere gånger, smekt och strukit mig öfver håret gång gång. Han var ovanligt öm och hjärtlig, jag veknade fullkomligt, och min bitterhet försvann. Men jag måste vända bort mitt ansikte, ty tårarna hotade hela tiden att tränga fram. Kanske är det hälsosammare för dig att komma tidigt i säng.

Hon hade ett ödmjukt sinne. "Om du får, lilla mor? Hör , Marie, när du har brådt med julstöket och jag är sysselsatt i affären, är det inte en ljuflig tanke, att mormor och Jesusbarnet tillsammans reda till julfröjden åt oss här uppe?" "Jo, visst, hur skulle jag annars bära mig åt?" sade den unga kvinnan och gaf mormor en hjärtlig kyss.

Undra ej, att jag gråter, och gråter jag, goda Johanna, Är det af kärlek ej, men af hat, åtminstone vrede, Att hjärtlig han är, långt mer än det passade honom, När han ändå är ringa och ung, en fattig student blott." Sade och bäfvade skygg och tryckte sig närmare tärnans Vänliga famn och gömde i den af blygsel sitt anlet.

Men jag tänker ofta i mitt sinne: "Underlig är dock den vackra Adolf; För ett vänligt ord från mina läppar Lämnar han, hvad mest hans hjärta fröjdat; För en hjärtlig blick af mina ögon Gör han gärna, hvad hän skytt tillförne; För en vänlig kyss, ett hjärtligt famntag Tror jag att han kunde i elden."

En blick, en hjärtlig, spanande, dunkel blick I sonens öga hade hans moder fäst, Och nu hon såg mot bilderna opp nytt Och sträckte majestätlig sin hand mot en: "När denne stjärnomstrålade", sade hon, "Kom från sin första ynglinga-utflykt hem, Förmäler sägnen skönt, att han kom arm, utan yttre, skimrande glans som du.

Jag vet, att det är ljuvt förnimma vänlig röst villostigar och vid sitt rop: »Vem därtill okänd skepnad, som plötsligt träder upp misstänkt väg, till svar av hjärtlig röst höra: »Vän, god vänoch trycka välbekanta händer.

Aldrig i lifvet, tänkte jag i mitt sinne. Men i detsamma gick det upp för mig: Agnes! Hon sträkte ut sin hand, och jag fattade den med hjärtlig glädje, fastän blygheten strax därpå började ansätta mig. Hon var hög, värdig och fin. I bredd med henne såg jag ut som en landtlolla. Ännu aldrig hade min egen obetydlighet varit i ögonen fallande och förarglig som i detta ögonblick.