Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Ibland nickade hon åt honom, och han nickade igen. Ibland frågade hon, om han inte skulle gå ut och röra på sig litet. Det låg ingen ovänlighet i frågan, endast en svag ängslan att han kunde ha tråkigt. Men han hade icke tråkigt. Han satt och funderade över Abraham. Vad skulle gossen bli? Fru Marie sade: Om Gud vill, så blir han en hederlig karl.
Här sitter jag och pratar och jag, som var kommen för att fria Jag kunde nog se det, sade hon och nickade förnumstigt. Ingenjören är så vådligt fin, så Nå ? frågade han en smula ansträngt. Hon nickade igen. Jo, om det är så, att ingenjören vill, så J. A. Broms hade ju en hel del att invända mot sin dotters val. Men Marie var van att sköta sig själv.
Men Lisen, som visste, hur landet låg, sköt henne varligt inom salsdörren och stängde. Där stod hon inför honom, och han var blek och rynkade pannan som i vrede, öronlocken låg ned över ögat. Jag har kommit, sade han kort och bestämt, för att göra fröken Marie en allvarlig fråga. I sin halvt vanvettiga rädsla hakade flickan upp sig på ordet fröken. Vad för slag, kallade han henne fröken?
Men han ansåg sig på något sätt böra förtjäna de femtusen, som svärfadern årligen gav fru Marie. Han skaffade sig en kontorsrock och ett tjockt pennskaft, han tänkte med en viss grym njutning på, att han så småningom skulle slita ut det där pennskaftet. Redan första dagen kände han gång efter annan en het, fuktig pust i nacken.
Va' är det? Ingenjören ställde sig framför spegeln och ordnade sitt hår. Han visste icke vad det var, och varför han suckade. Säg, Marie, tror du, att Holmin är snäll mot Louise? Har du märkt något? Jag vet inte. Louise säger ju ingenting. Och jag har så svårt att fråga. Men är han inte snäll, så vore det ju bättre, att de skildes Fru Marie skakade förskräckt på huvudet.
Och när han lyfte huvudet såg han, att hon grinade emot honom med överläppen pressad upp mot näsan. Varför gör du så? frågade Julius Krok. Sjuksköterskan, som smugit sig in, tog den döda i famn och lade henne bland kuddarna. Ansiktet återtog en leende och lycklig min. Abraham Björner gjorde bouppteckningen efter fru Marie och lyckades åstadkomma ett vackert netto på över niohundratusen kronor.
Jag kan inte förstå det, Marie, suckade den stackars Madame de Châteauneuf, då de båda unga damerna voro utanför dörren. Hon tänker dock på honom, och hon gråter för hans skull. Men det säger jag hon nickade sorgset, men med en viss självkänsla Edmée kunde ej träffa många, som till den grad liberalt respekterade hennes hemligheter, som jag gör.
Ibland tycker jag synd om honom. Han får inte ro, varken natt eller dag Tänk om tänk om fru Marie drog henne intill sig. Jag är rädd ibland. Tänk om om han inte mår bra Louise skrattade till. Jo, nog är han klok. På sitt sätt Ja men, barn kan du inte flytta ned till oss? För en tid? Å, följ mig nu genast, innan han kommer tillbaka Nej. Louise ville icke.
Fru Marie höll nytt förhör, utan resultat. Morgonen därpå sade Louise: Abraham får aldrig gå ut ensam. Lova det! Varför? Jo, kom det motvilligt, för då kunde han få stryk av "barnen". Varför skulle han få det? Vore barnen så elaka? Pappa har badat ihjäl deras syskon, snyftade Louise. Det hade madam Andersson sagt. Benjamin Hagelin hade sagt, att madam Andersson hade sagt det.
Strax efter åtta kom Aposteln hem. Jaså, är svärmor här. God afton. Fru Marie svalde några gånger och kom slutligen fram med ursäkten. Louise rodnade ända upp under hårfästet. Mamma har ingenting att be om ursäkt för. Jaså, tror Louise det? Jo, svärmor har nog skäl att be om ursäkt. Men jag är inte långsint. Det skall vara glömt.
Dagens Ord
Andra Tittar