United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Van att lyda, hälsade den unge prästen det gamla helgonet ett vördnadsfullt farväl och avlägsnade sig över fältet. En stund förflöt under tystnad, medan Simon förde handen över sina ögon. Han avlägsnade från dem en främling, som sedan länge icke hade visat sig där en tår, pressad av ömma känslor. Därefter sade han, i det han såg sig omkring: Varför gick Filippos?
Bland många andra öden hade han äfven undergått det att blifva pressad till matros för danska flottan vid dess fejd med England: Saken var på min hemort mycket känd, till och med i detaljer, dels genom hans egna, dels genom deras berättelser, som med honom delat gemensamt äfventyr.
Hon hade i en hast blivit så tung i huvudet, ja rent av sömnig. I en mörk vrå ute i tamburen stodo Tomas och Märta och kysstes. Han höll henne hårt pressad mot grosshandlar Wenschens ulster och kysste henne var han kunde komma åt. Hon var stilla som ett lamm. De dumma barnen hade druckit så mycket champagne, att de icke kunde hitta på något annat att säga varandra.
Och han viskade: Vad snackar du, jänta? Det är väl ingen som begär av en jungman? I go'vär på landbacken. Och hon visste ingenting att säga emot. Men när mor i Sutre vaknade, svann drömmen så brådstörtat att hon ingenting mindes därav. Hon mindes endast, att hon drömt någonting varmt och kände ännu värmen. Hon blev liggande en stund i obekväm ställning med nacken pressad mot väggen.
Han låg länge vaken, ty han tänkte på Märta. Långt fram på natten somnade han äntligen med örngottskudden hårt pressad mot sitt bröst. Det duggregnade ihärdigt, och gatan luktade våt makadam, och klockorna ringde till högmässa, ty det var söndag. Tomas kom ut från en rakstuga, blek och med rödkantade ögon; han sov dåligt om nätterna på de sista veckorna. Han skulle möta sin mor i Jakobs kyrka.
Han hade älskat att ligga pressad över henne under det hon hade dräkten på sig, och så häftigt riva upp den vad det föreföll barnsligt nu! Och barnsligt var allt det andra de gjort, enfaldigt och gammalt. Och så mannen med glasögonen. Han rätade upp sig och såg sig skyggt omkring som om han fruktat få se honom. Mannen med glasögonen, hur bar han sig åt nu? Och Ziri, hur tog hon saken?
Han strök henne över kinden med vänster hand. Inte behöver du ljuga, ungstackare, sade han och stakade sig ut ur rummet. Louise kände en förfärlig tyngd i sitt bröst. Hon ville springa ut, men kunde inte komma förbi morfar i trapporna. Då kröp hon in under matsalsbordet och satte sig att gråta med munnen pressad mot de uppdragna knäna. J. A. Broms vandrade utför trapporna.
Och när han lyfte huvudet såg han, att hon grinade emot honom med överläppen pressad upp mot näsan. Varför gör du så? frågade Julius Krok. Sjuksköterskan, som smugit sig in, tog den döda i famn och lade henne bland kuddarna. Ansiktet återtog en leende och lycklig min. Abraham Björner gjorde bouppteckningen efter fru Marie och lyckades åstadkomma ett vackert netto på över niohundratusen kronor.
Hon satt hopsjunken i soffan, med handen hårt pressad mot kinden, hennes ögon voro torra och glanslösa, och hon såg in i det stora mörkret. Hennes gestalt, ansikte, ja, till och med hennes händer vittnade därom.
Nej, sade han ivrigt och ville rycka boken ur hennes händer, den tavlan får ni inte se på, ni får inte... Jag har lagt ett märke där, en pressad bolmörtblomma... Det betydde, att vi skulle hoppa över det bladet! Jo, sade Greta, jag vill se, jag måste... Jag har ju redan sett... Och hon stirrade blek på ett dunkelt blad i grönsvart ton. Vad var detta? "Die Sünde" stod det under. Synden