United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !
En middag skulle han i egenskap af rotmästare stanna qvar på enskild, högre lektion för löjtnanten. Tag af er jackorna nu, gossar, så ska vi ta oss lite motion, sade löjtnanten. Alla kastade af sig, utom Johan. Nå, är jackan af än? Nej, jag fryser, sade Johan. Han ska snart bli varm, sade löjtnanten, af med tröjan bara. Han vägrade.
Pince-nez'en såg föraktligt på pysen i jackan, och det blef icke något närmande. Men de sutto bredvid hvarandra, och Johan höll i boken och hviskade den gamle, som aldrig kunde något, men talade om blandare och kaféer. En dag leker Johan med hans pince-nez och råkar bryta af fjädern. Kamraten blef ond. Johan lofvade att låta laga den. Han tog pince-nez'en med sig hem.
En annan gång fick han en jacka, som var en ändrad blå frack med blanka knappar. Kamraterna hånade honom derför att han ville leka kadett. Och det var det sista han ville, ty vara mer än synas, deri låg hans högfärd. Den jackan led han otroligt af. Derpå började det systematiska böjningsarbetet.
Det var herr Johnsson, som visade oss hit. Och vi tänkte, vi skulle göra lite snyggt här. Men det kanske stör herr Vickberg. Stör? upprepade Vickberg och såg ännu mera orolig ut. Men då Abraham drog på sig jackan, vinkade hovmästaren vänligt och nedlåtande och sade: Bevars, bevars, herr Krok. Varför skulle det störa mig?
Å fy skäms, att tycka illa vara för så litet, återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när jag tog er med båda händerna om nacken och kysste er mitt på Pojo kyrkbacke? Nå, det är allt tider sedan.
Alla hans skolböcker köptes antiqvariskt i gamla upplagor, hvaraf uppstod många ledsamheter i skolan. Det står så i min bok, svarade Johan. Får jag se på din bok! Skandal! Och order att köpa nyaste upplagan, hvilket aldrig skedde. Hans skjortor slutade nu på halfva armen och kunde icke knäppas. På gymnastiken behöll han derför alltid jackan på.
Aldrig hade en sådan dom ännu drabbat någon under strängare väderlek. Om vårarna sprang man gatlopp med jackan på, men jackorna voro då tunna och af sommartyg; nu såg enhvar tydligt, att inga björkkvistar, om man än spetsade dem till spjut, skulle kunna genomtränga vår trumslagares valmanspansar. Reglementet stadgade ingenting visst i detta fall; man började ropa: "Tröjan bort!"
Sade och redde sig till att putsa sig. Jackan af vallman Slängde han unnan och gick till en vrå, där han stilla och bortskymd Skrapade skägget från hakan och tvättade händer och anlet. Därpå tog han i hast linborsten från hyllan och redde Lockarna ut, och ledige föllo de snart på hans skuldror.
Genom jackan, gjord af vallman, trängde Stynget mellan nyckelben och nacke, Och ur förarns hand föll töm och piske. Men i blinken, stött af Adolfs axel, Sjönk han sanslös mellan hjulen neder. Glad till marken sprang zigenarns maka, Tog ifrån den slagne alla nycklar Och befriade sin man och herre. Lätt från hand och medja löstes järnen; Fötterna allena löstes icke.