United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !
I sin ifver märkte hon icke, att det prasslade och susade så underligt i granarna rundt omkring henne. De utbytte på sitt sätt mången glad hälsning och månget ord, som tydde på igenkännande. Ty många af de träd, som stått där borta på skogssluttningen bland den vackra ungskogen, möttes åter härinne, sedan den egentliga julhögtiden var förbi.
Det fanns ingen möjlighet att gömma sig härinne. Han fick ögonen på ett fönster tredje våningen tredje våningen han smög sig dit och såg ned på en gård, betong, mumlade han, och gatsten. Jag är förlorad. Han drogs åter mot dörren, han kände en viss avsky för att stå undangömd till hälften i ett hörn när den gick upp.
Slutligen talade hon litet; hon trodde sig alltjemt allena: Det är så nätt härinne hviskade hon och julgranen är tänd! Det är varmt och snyggt, herrskapet skulle visst berömma mig. Allt är rigtigt fint. Stackars Erik, han ville inte ha mig, det var jag som hängde mig fast. Stackars min Erik, han dricker för att glömma sitt här hemma, mig och allt. Stackars Erik!
På kinder och läppar var han rödmålad, ögonen förgätmigej-blå och alltsammans i mjölkhvitt fält. Det var rigtigt trefligt nu härinne, varmt och behagligt. Erik kunde väl icke vara missnöjd, att hon stält undan verktygen i skåpet och trävirket, som han snickrade af, ute i boden.
Han reste sig och gick fram till stugan. Det såg ut som om man redan lagt sig därinne, de snövita jalusierna var tätt dragna för fönstren. Kunde man då sova härinne trots allt? Då hörde han plötsligt slagen av en slägga och spratt till. Han följde stigen åt det håll varifrån ljudet kom och smög sig sakta fram till stället.
Jag begagnar alltid denna replik åt personer, som jag glömt, men som dock tyckas känna mig mycket väl. Ja, det blev sent, sade mannen. Men roligt var det! Det var då! Tillåter ni att jag sitter ett ögonblick? Vi satte oss, och min gamle vän, som jag glömt, sade: Jag har aldrig sett er förut härinne. Besynnerligt. Det är icke besynnerligt, jag har aldrig varit här förr. Nej, nej, men jag går här.
De veta att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in i staden.» Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne det skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen av israeliter som redan hava omkommit och låt oss sända åstad och se efter.» Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen efter.» Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån sig, när de hastade bort.
Gossarne titta sig om och nu se de strax invid sig en brunmålad, ovanlig pall, på hvilken ligga två män i gråa kåpor och kapuchonger öfver hufvudet; de ha jernkedjor om händer och fötter, och gardister stå bredvid dem. Det är tjufvar, hviskar morbror. Gossen tycker det är hemskt härinne, oförklarligt, ovanligt, strängt, och kallt också.
Bästa Albert, låt mig stiga av här, detta är mitt barndomshem: jag skulle vilja gå till fots härinne. Du kan köra, jag går ensam. Nej, jag stiger också av, går bredvid och kör. Inte! det ser illa ut. Och så tillika, Albert, en annan sak. Åk du ensam fram till källaren bortom torget. Jag går hem till mitt hus: jag vill komma dit ensam först. Jag vill se hur det är med min stackars mor.
Det är omöjligt att inte sådant skall finnas i ett så stort, rymligt och vackert hotell, som här. Jag har varit i Arboga förut och vet, att en lång gång utmed gården leder till tusentals rum härinne. Nånå, bästa herre, sade en liten kort rulta i mössa, husets värdinna. Gå, Annette, längst bort in i gången, och se om min egen kammare kan skräpas i ordning.