United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då hade han börjat tjuta och skrika och gamla Kerstin hade måst ta honom in i ett annat rum och sagt: Fy skäm ut sig, han skulle blygas ögonen ur sig! och när han kom in igen till de andra barnen var det ingen, som ville tala med honom... Och nu stod Märta Gyllencrantz och talade om allt detta för en annan flicka. Och en hel massa andra flickor gick fram till dem.
På schäslongen satt Märta Gyllencrantz, Stellans brud, och vyssade en docka. Stellan visste ej riktigt vad han skulle tycka om leken. Den kallades för Pappa och Mamma. Den föreföll honom en smula ensidig. Själv hade han knappast haft något nöje av den: han hade helt enkelt varit ute på kaserngården ett slag och när han kom tillbaka var leken över.
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig: Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen? Stellan svarade ej. Kom hit! Kom närmare! Stellan närmade sig långsamt. Kvickt, pojke! Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.
Efter vigseln blev det kalas i våningen, varefter man gick ut ett slag och exercerade, till dess Märta Gyllencrantz ropade: Nu är punschen serverad, då man slog sig ned och pokulerade en liten smula. Efter en stund fick Märta Gyllencrantz svåra plågor i magen. Hon jämrade sig och kved. Stellan förstod ej, men Sven Bergclou upplyste honom om att nu skulle Märta ha barn.
Ser ni det, barn, honom behöver man inte säga till, hur han ska sitta. Alla vände sig om och sågo på honom. Då ja, då hände det värsta av allt. Märta Gyllencrantz reste sig till hälften i bänken och viftade med handen: Tant, tant! Ja, vad är det? Jo, han ä inte snäll alls ! Hur vet Märta det? Nu stod Märta Gyllencrantz upp i bänken.