Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Medan Agust kommenderade och skrek, stod Stellan i den finaste utrustningen, som bestod i en bröstplåt, och såg på som en riktig löjtnant på kaserngården. Han var fullt lycklig. Han och rabulisterna blevo en dag så goda vänner, att de bjödo honom följa med sig in i vedboden. Där visade de honom mannens stolthet, var och en av dem. Och så sade de: Får vi nu se din? Stellan tvekade.
Hon lades till sängs på schäslongen, höll sig för magen och jämrade sig alldeles förskräckligt. Då kom Anna Ekenstjerna till hjälp. Hon var barnmorska. Hon sade till alla riddersmännen, som de manliga medlemmarna kallades, att ge sig därifrån. Och åter igen gingo de ut på kaserngården. Slutligen ropade Anna Ekenstjerna: Nu är det färdigt, nu kan ni komma! Riddersmännen återvände till våningen.
Han stod och kommenderade inne på kaserngården. Han red med regementet eller divisionen ut på fältmanövrer och skjutövningar. Stadens flickor vände sig om och beundrade honom... Och nu hade han sagt farväl till allt detta. Och vad som var det underbaraste han hade gjort det utan att känna någon smärta.
Stellan gjorde på axel gevär, precis som hans far lärt honom. Plötsligen for han samman som ett markens dödsskrämda villebråd. Hans far skrek till så, som han aldrig hört honom skrika förr, inte ens nere på kaserngården. Det var ett skri Stellan ej förstod. Elsa, Elsa, ropade hans far, hör du mig, Elsa! Säg, att du hör mig Så slog rösten plötsligen om.
Från kaserngården andra sidan granarna hördes det taktfasta trampet av marscherande fötter, höga kommandorop, en kort trumpetsignal och gnäggandet av en häst, som ensam leddes ut ur en av de långa, gulvita stallbyggnaderna. Den dagen hade Stellan ej fått lov att gå ut. Han stod på en stol vid fönstret och talade i ett sträck till flingorna.
På schäslongen satt Märta Gyllencrantz, Stellans brud, och vyssade en docka. Stellan visste ej riktigt vad han skulle tycka om leken. Den kallades för Pappa och Mamma. Den föreföll honom en smula ensidig. Själv hade han knappast haft något nöje av den: han hade helt enkelt varit ute på kaserngården ett slag och när han kom tillbaka var leken över.
Han stod alldeles rak och militärisk och såg stelt framför sig. Och nu först märkte han, att han mitt emot sig, andra sidan gatan, hade Norra kaserngården. Innanför dess höga järnstaket stodo artillerister och sågo på. Han stramade upp sig ännu mera och såg om möjligt ännu högtidligare ut. Det här kunde han på sina fem fingrar och han skulle visa dem
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig: Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen? Stellan svarade ej. Kom hit! Kom närmare! Stellan närmade sig långsamt. Kvickt, pojke! Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.
Dagens Ord
Andra Tittar