United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !


Vi hafva med flit uppehållit oss länge vid detta stycke, emedan vi anse Don Quixote för den renaste och mest storartade parodi, litteraturen äger, och emedan hans karaktär förklarar och förklaras af det exempel, vi straxt ofvanföre uppställde för att antyda, huru vanskligt hvarje försök är att med själfviljans kraft framkalla skönheter i likhet med dem, naturen danat och ensam är mäktig att dana.

Hans mening förstod soldaten och förde till ögat Handen och strök en gång från den skäggiga läppen en darrning, Sen vid sin staf, orubblig och lugn, uppblickande åter, Teg han en stund och tog omsider ordet och sade: "Ärade herre, oss behöfver ej människolifvet Lära, hur vanskligt det är och hur ringa att bygga sitt hopp .

Ja Var det annars något? Främlingen betänkte sig ett ögonblick. Herr Kroks far har ett projekt. Ett stort projekt. Men det är vanskligt. Varför vänder ni er inte till mig? Säg det! Annars något? Ja. Jag skulle vilja träffa herr Krok Tre Remmare? föreslog Abraham. Han satte nyckeln i låset och öppnade porten. Nu fick du, att du teg, tänkte han.

V. Capitlet. Innehåll: Menniskans magt och hennes skepnads dägelighet upphöjas. Dock är äfven hennes lif flyktigt och vanskligt samt hon, liksom det ringaste, underkastad förgängelsen. Men regnet var öfverståndet samlade de sig åter öfverst berget, såsom sedvänjon var.

Vanskligt är ju annat allt, Som ett töcken tomt och kallt; Men den jag vill efterfråga, Evig är hans hjärtas låga. Han korset, han allena Allt mitt hopp och goda är; Ingen mig det förmena, Att jag hafver honom kär. Hvar har jag en vän här sport, Som mig gjort, hvad han har gjort? Han kan mig med Gud förena, Han korset, han allena. N:o 148. Suckar vid korset.

Här glömmer man i syndens band Sitt goda hem och fosterland, Går som en främling och en gäst Och tror sig dock för evigt fäst, Vill lefva trygg från år till år, Där allt liksom en suck förgår. Gud, öppna våra ögon snart, Att vi skåda uppenbart, Hur vanskligt allt jorden är Hur ringa lust det med sig bär, Hur stadig fröjd och saligt hopp Hos dig vi måste söka opp.