United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, svarade han, det händer när det blir för lessamt att en liksom fastnar i ändan på något rep eller annat rackartyg. Sen var det inte gott att komma loss, förstås. Karlarna smågrinade i skäggen, men Halten jämrade: Det är så lejt i skoarna! Dåligt, mumlade Träsken, dåligt, dåligt. Och vart ska I nu gå? Raggen betänkte sig, sade: Vi går väl omkring lite tills vi träffar'n, bruksförvaltarn.
Åter en motgång. Wolfgang betänkte sig. Edra betyg? upprepade doktorn. De kommo bort I en koffert, som föll över bord! utbrast doktorn, och Wolfgang såg bestört på honom, ty just detta, ord för ord, tänkte löjtnanten att säga. Ja, stammade han. Jo, jag känner till det där, sade doktorn, så där säga de alla. Men jag tycker om ert utseende. Jag har inte haft arbete på tre månader, påstod Wolfgang.
"En berättelse, farmor, ack, tala om en berättelse, lilla rara farmor!" Den gamla betänkte sig litet, därpå lade hon den lillas hufvud i sitt knä och smekte kärleksfullt hennes hår. "Ja, min lilla flicka, jag vill tala om för dig en berättelse från min egen barndom", sade hon. "Jag tror den kan vara er alla till nytta, men särskildt har den någonting att lära min egen lilla Elisabet."
Den gamle ville icke låta förmå sig att antaga en blidare stämning, och jag kunde icke annat än ursäkta denna hans oförsonlighet, då jag betänkte de smärtande förluster, som stört hans ålderdoms lugn och dem han nödvändigt måste tillskrifva de personer, mot hvilka han nu var uppbragt.
Vi gingo således in till flickan och sade henne att hon missförstått oss och att våra regler endast gällde män med dåliga avsikter. Och hur skall jag lära känna deras avsikter? frågade flickan med dess klara men oerfarna vett. Vi betänkte oss länge; slutligen sa min yngsta syster: Om en man visar benägenhet att vilja kyssa dig, så kan du veta, att han hör till den dåliga sorten.
I den upphetsning, vari hela denna oväntade scen och nämnandet av Förste Konsulns namn hade försatt henne, betänkte hon ej strax, vilket vågspel det var för en ung flicka att i denna tidiga morgon rida ut på landet allena. När hon kommit ett stycke utåt vägen, beslöt hon likväl vända om, men märkte nu, att hon redan var förföljd. I
Men när han så hörde husfolkets skratt och betänkte, hur gärna han ville utmana sin granne, på samma gång som han sökte att vinna honom, steg ett blint trots i hans sinne. Han kände sig nog rik att icke fråga efter de lagkära bönderna, som timvis stodo och trätte vid tingsstaden i stället att slå till. Husbonde, du vill inte förnedra gården ännu mer än du redan gjort, sade bryten.
Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.» Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död han var ju omkring hundra år gammal och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
Nej, han kan inte det, bekräftade länsman. Han kunde det i morse, det såg jag, då jag åkte genom Sutre. Men nu är han lam i benen. Gumman lyfte upp pojken, vände honom fram och tillbaka, kände på armar och ben. Larsson, sade länsman, vad är det, som försiggår här i Sutre? Gästgivarn betänkte sig. Det vet jag inte, svarade han. Men nog ser jag, att det är något.
Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon." Erik gick och lade sig till hvila. Så i ordning gick enhvar till fadren, Kom med samma svar från honom åter, Tills af alla Tomas blott var öfrig. Denne, då han märkte brödrens vandring, Gissade till deras uppsåt genast Och betänkte sig, tills alla somnat, Och gick in i stugan till sin fader.