United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fräck och öfvermodig vippade Anna Dea i väg ut genom det öppna ledet, till den grad okunnig om den hotande faran att hon med full hals gastade efter barnungar, hvilka hon tycktes tro hade rymt till skogs. "Viva, Rofvor, Angela, vill ni komma in bara. Ja ja er, när jag får tag i er! Svara på rappe Elsa." Hon höll upp för att lyssna efter om inte hennes hotelser skulle skrämma fram barnen.
"Ja, hvem bad dig komma med", bjäbbade Viva. "Du kunde ha' stannat därhemma utan oss, finnos grinsibba där!
Var det Gud, som var prästen?" hviskade Sylvia, plötsligt mycket allvarsam. "Gud har varit hos oss och tagit tillbaka lilla syster Eva, som jag hade förr. Hon har så roligt nu att hon inte vill komma igen till mig. När jag har tråkigt så tänker jag nästan också gå till henne, opp till Gud. Säg, var det Gud, som var prästen?" "Nää, de va bara Ante." Viva hade smugit fram.
Mycket värre ändå, finna fähuset med alla kor, som de föresatt sig att mjölka, tomt det med. Korna, som de "delat ut" på hvar och en att mjölka, den mest lättmjölkade, Dansros, till Viva, voro all världens väg, ute på bete i skogen. Getterna likaså.
"Nu ska vi dansa, motsols omkring er, nio varf, och så bli ni också vilda svanor", ropade Viva, som kom skuttande fram från lergölen. De togo alla i ring om de af ängslan och undran mest förstelnade fjällbarnen. De dansade i takt och slängde våldsamt med de sammanslutna armarna och händerna: "Ptro, vall. Ptro, vall. På skallebofall. Där är getter, där är fä.
Hon var så retlig och otålig, att Viva påstod att det fräste om henne, när hon spottade på ett finger och nuddade vid henne, som man gör när man känner om ett strykjärn fräser hett. "Du är dum! Tarflig är du också", upplyste Angela Viva, som barbent satt opp underkjolen med nålar som byxor och sade, att hon var herre i huset och att hon hade rättighet att vara hvad och hur hon behagade.
"Ja, ser lilla sötnosen, de var just meningen de", jollrade Viva och vindade så mycket hon förmådde emot systern. "Se jag vill inte att di skola råka in i samma eländesexistens som vi. Det fins ingenting gemenare, rysligare än att vakna på morgonen då det är kväll." "Han såg endast henne", fortsatte Viva. "Såg rosen, som brann lik purpur på snöhvita hyn",
De voro till brädden fyllda med tidigt mogna hjorton. "Är ni oppe?" frågade Viva skarpt, fast hon såg dem fullfärdiga framför sig. "Jag trodde att ni sof. Hvarför i all världen ha' ni stigit opp?" fortfor hon med afund- sam, mycket ogillande stämma. "För Pelle väckte opp oss innan han gaf sig åf me kräken i morse." "Fy en sån' otäcking, som inte väckte oss", sade Gertmd med nästan gråt i rösten.
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?
"Det har du så rätt i, min lilla kulting", smilade Viva och kysste på fingret åt Sylvia. Hon hade satt en liten brun björkkvist i munnen och låtsade röka, där hon gick fram och tillbaka med händerna i "byxfickorna". De hade haft en riktig finskräddare från staden hemma en tid, att sy fars och drängarnas hemväfda kläder, och Viva återgaf noga hans rörelser och uttryck.