United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
När hans far därför framhöll för honom nyttan och nöjet av de lärdomar, som inhämtades i en dansskola, gjorde han visserligen inga invändningar. Men han gick in på sitt rum, stängde dörren och sade: Fy fanken! Töser! Så fånigt! Dansskolan visade sig emellertid vara betydligt fånigare än han föreställt sig. Det som i tankarna en smula försonat honom med förslaget var musiken. Och den fanns inte.
Stellan snyftade fram ett tack och gick hickande ut i förstugan De sista lektionerna hade han skolkat från dansskolan utan att säga någonting där hemma. Han hade tagit på sig sina bästa kläder och de nya chevreauxskorna, han skulle dansa in till slutbalen, strukit runt på stadens gator, till dess lektionen var över och sedan gått hem, som om ingenting hänt. Han ville inte återse Rose.
Han önskade att dansskolan snart skulle vara slut. Och på samma gång var han framsynt nog att inse, att denna tidpunkt endast skulle förvärra hans läge. Ty just vid denna tid skulle han betala Ebenezar. Han frågade sig ofta, med ett plötsligt sting i hjärtat, hur han skulle kunna klara sig. Han tröstade sig med att någonting skulle hända. Hans morfar låg just då sjuk. Kanske han skulle dö.
Och så ga ja frimärkena till en flicka i dansskolan för att hon samlade frimärken. Farbror Ekenström visslade till, en lång, utdragen vissling: Ack, ack, den gamla historien. Das ewig Weibliche. Och så kom du i klistret? Ja. Och så vågar du inte be din pappa? Nä! Jag förstår dig, unge man. Gud bevare din utgång och din ingång. Sådant talar man inte om för pappa.
Själv kunde han bara skryta över Göteborg och Särö och Lund och Malmö. Och ändå var hon föraktad. Han funderade på allt detta utan att finna någon förklaring. Han visste bara ett: att hon inte var som de andra och att han inte riktigt hade klart för sig, om han skulle älska henne eller inte. Han talade med Göran om saken en kväll på väg hem från dansskolan.
Hon såg på honom med sina stora, svarta ögon, med denna blick, han aldrig vågade möta. Och så sade hon: Minns du när vi dansade som barn i dansskolan? Ja. Och du gav mig frimärken? Ja. Vill du se min frimärkssamling? Han nickade instämmande, av artighet. Han hade i verkligheten ingen lust att se på dem. Han hade lidit alltför mycket av både dem och Rose. Men han kunde ju alltid se på dem.
Dagens Ord
Andra Tittar