United States or Cook Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mulen vandrar den åldriga frun, värdinnan i gården, Än från salen till köket och än från köket till salen, Harmas och ändrar och finner ej skick; men om stundom hon hvilar Sitter vid vaggan hon då och hjälper sin dotter att gråta. Så är trefnaden borta i allt. Den gamle majoren Ledsnar vid kvinnotårar till slut och brummar i länstoln Dagen igenom och tål ej höra den eviga jämmern.
Döda! vad säger du? himmel och fasa? död? nej ... och jag fick inte veta något i går? Flickan svarade häpen: Budet sade att de där rummen, som ville hyras, de kunde nu få hyras, och att klockan åtta på morgonen i dag skulle de beses. Därför tyckte jag det inte var värt att störa herr majoren förrän nu på morgonen klockan sju. Beses klockan åtta, sade budet? se här! klockan är åtta om en kvart.
Tar jag af Honom mitt bröd, finns ingen, som vågar förmäten Se på den åldrige ned, som ej lärt sig ännu att föraktas." Sagdt; men i högre gestalt sig reste den ädle majoren, Fullare svällde hans barm, och hans blick, förklarad och manlig, Mätte soldaten; han teg, han kände sitt hjärta förstoras.
Men snart skulle han erfara att han icke var en enskild person, utan att han med liv och själ var såld till en korporation, en klubb, vars livré han bar och som han icke fick fläcka. Resultatet blev en kallelse till majoren, där ett förberedande förhör anställdes. Löjtnanten umgås med sluskar? Nej! Man påstår så? Det ljuger man! Löjtnanten har två dygns arrest. Vad är det för folk han umgås med?
Ett nytt perspektiv öppnade sig för honom; han tyckte sig plötsligen se själva den punkt, där slumpen grep in i den långa, logiska kedjan av orsak och verkan. Hade inte majoren varit greve, skulle han aldrig haft en betjänt. Och om Swärd ej varit så gammal, skulle han inte ha flyttat.
Slagen är furstens kår, där din svåger tjänte, förlorad, Kringränd, fången till slut; blott få undkommit fördärfvet." "Kvinna", talade strax allvarligt den ädle majoren, "Svärma ej, fångar nämnas ju ej, kringränning ej heller; Tagen i flanken, står det, och hårdt anfäktad i fronten, Miste han folk, men slog sig igenom och räddade äran.
Med en känsla av vemod över tidens snigelgång konstaterade Stellan, att inga nämnvärda förändringar skett. Gamle Swärd, majorens betjänt, hade tagit avsked och flyttat. I stället för en ny betjänt hade majoren skaffat sig en tjänsteande, som bättre kunde tillgodose hans behov: en sjuksköterska. I Swärds bostad nere på gården hade en änkefru Johanson flyttat in.
Hanna på prästgården, Augusta och majoren på herregården, Älgskyttarnes Herr kommissarie och hans husfru, alla representanter för den bildade svenskspråkiga klassen, umgås med den kringboende finskspråkiga allmogen så lätt och förtroligt, att det ej ens fallit skalden in att i dikten antyda tillvaron af skilda språk.
Stellan satt vid skrivbordet, egendomligt tom och öde, medan han mumlade för sig själv: En sån idiot! Har den inte en skruv lös, så vore det väl fan! Ibsen! Apotekare! Ä mänskor fullkomligt galna! Axel kom ej mera tillbaka... Men innan dess hade någonting annat hänt. På sommaren hade den gamle majoren samlats till sina grevliga fäder.
Jo, håret var svart och väldigt lockigt, som ett enda svart burr. Han tyckte bra om hennes ansikte, om det inte varit för näsan. En sådan näsa hade han bara sett på den gamle majoren och på Görans far. Den var böjd . Han kände försiktigt på sin egen. Den var trubbig. Han visste inte, vad han skulle tänka om hennes näsa... Tre stötar i golvet: Har ni nu sett, hur man håller sina moitiéer.
Dagens Ord
Andra Tittar