fördärfvet

Uppdaterad: 24 maj 2025

Vid hans sida stiger han ned i en afgrund af last och ondska. Han måste först göra våld på sin ädla natur för att kunna andas den förgiftade luften. Han vänjer sig småningom vid den förställningen blir efter hand en vana. Och en dag upptäcker han, att fördärfvet frätt sig in i hans själ, och att han förlorat tron på sin idé.

Olaf Homén - I marginalen

Slagen är furstens kår, där din svåger tjänte, förlorad, Kringränd, fången till slut; blott få undkommit fördärfvet." "Kvinna", talade strax allvarligt den ädle majoren, "Svärma ej, fångar nämnas ju ej, kringränning ej heller; Tagen i flanken, står det, och hårdt anfäktad i fronten, Miste han folk, men slog sig igenom och räddade äran.

Johan Ludvig Runeberg - Samlade arbeten I