Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Gud, se i nåd till dessa två, Som här inför ditt anlet stå Med löfte att för lif och död Förente dela lust och nöd. Det är ett heligt fridsförbund, De slutit nu i denna stund; Så värdes, Gud, därtill dem ge Din hägnad och välsignelse. Här lefs ej städs i rosengård, Och mången pröfning kan bli hård: Behåll dem då, o Herre god, I kärlek, som ger tröst och mod!
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning. Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning. Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
För Jesu blod, som flutit, Tillgif, hvad jag har brutit, Att ej ditt straff mig gnager Och sömnens frid förtager. När mina sinnen alla I hvila sammanfalla, Då låt din änglaskara Min vakt och hägnad vara! Mig själf, och hvad i lifvet Mig kärt af dig är gifvet, Jag ger liksom tillbaka Åt dig att öfvervaka.
Men i dag är det du, som får släppa till i nödfall skinnet. Kom ut på tingshögen, konung Inge, innan blotet begynner. Där skall du få höra bondelåt! På tingshögen stod redan konungens stol på en matta, och en vid rundel omkring högen var hägnad med hasselstavar och blå band.
En graf du blott mig unne, där din källa gråter Och där din poppel gror. Så får jag drömma vid din lugna barm och njuta Din trogna hägnad än Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta, Ett oskuldslif igen. För det ädla, bröder, skall min lyra stämmas. Hur det ädla segrar, fast dess framsteg hämmas, Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter, Läre du världen, min heliga sång!
Vid mitt hem, helt nära till gården, Växte af åldriga björkar en lund, värderad och hägnad; Nu, då med höstens kallare dar de gulnade löfven Började falla och blott fröhängen på kvistarna höllos, Samlades orrar ibland helt tama och åto i träden.
Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem. Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta?
EUBULOS. Ve, ve, hvad moln af mörka sorger skocka sig! LEIOKRITOS. Jag vet det, mer än eget väl bekymrar dig Dens öde, som hos dig sökt skydd. Du fruktar, hvad Tekmessas lott skall blifva; slå din oro bort! I mig hon finna skall, hvad hon förlorat har. Har Ajas fallit, sörjer hon Eurysakes, Är äfven jag en konung, kan och vill och skall Med outtröttlig omsorg henne hägnad ge Och hennes öde lindra.
Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad. Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
Dagens Ord
Andra Tittar