United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det fält, du ser därborta, med tvinande grönska, tecken av sparsam odling, till vars fullföljande saknas armar och håg, detta fält är det Krisseiska, dit fordom hellenernas skaror drogo att vittna snillets, styrkans och skönhetens segrar. Hammarslag ljödo från staden. Man bröt sten ur en pelarhall till en under byggnad varande kristiansk kyrka.
Hör, yngling, hör: en ödslig ö, Foboina nämnd, där spår ej sågs af mänskofot, Ej rök steg opp, men värnande en sparsam skörd Af vilda frukter, ogästvänlig, hamnlös, kal, En skyhög klippstrand skrämde fjärran seglaren. Där blef vårt hemvist. LEONTES. Höge gudar, fanns hos män, Af hvilkas ära världen återljuder nu, Så mycken grymhet, sådan brist på ädelmod?
All utveckling till det bättre hvilar hufvudsakligen på skötsamhet som grund. Utan skötsamhet inga järnvägar, inga kanaler, inga skepp, inga telegrafer, inga kyrkor, inga universitet, inga skolor, inga tidningar, intet stort eller dyrbart skulle vi kunna få. Människan måste vara skötsam och sparsam, innan hon kan frambringa något värdefullt material.
Ehuru det var full dager, brunno vaxljus på högaltaret, vars omhägnad, likasom pelarna, var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven, även i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga templet endast en sparsam dager igenom de små fönstren, där man ännu såg en och annan glasmålning från den katolska tiden trotsa sekler och lågor.
Jag tvang med möda mitt ansikte att antaga ett leende uttryck. Märkte de huru ytterst forceradt, huru osant småleendet var? Nej, jag vet råd, sade Antti. Vi taga isvoschik för din räkning. Jag kastade på honom en förvånad blick. Brydde han sig nu så litet om kostnaden, han, som eljes brukade vara så sparsam? Det blir utmärkt bra, utropade Agnes. Men jag motsatte mig förslaget.
Ljungfält, på vilka vitulliga får sökte en sparsam föda, saftgröna ängar, där en och annan häst och ko betade, små åkerlappar med vajande korn och havre, och kärr, vars mörka gyttja rikligt pryddes med silverglänsande "Parnassiae palustres" och guldgula "Calthae", omväxlade med varandra, och längst bort glittrade en insjö i morgonsolens sken.
Den tid har varit redan, då på strandens fjäll, I armod sänkt, försmådd, förföljd, förtryckt, du bott, Ur stormupprörda böljor, vilda måsen lik, Med trägen möda hämtande en sparsam kost. Den tid har varit, gamle, är ej mer och skall Ej heller komma; så kan allt förändras. EUBULOS. Ve.