United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hängbjörkarnas rika bladkransar, som varit utsatta för middagssolens hetta, lågo redan slokiga, och en stor mängd spån syntes rundtomkring, somliga flugna långt bort, liksom hade de velat så långt som möjligt ifrån det ställe der de varit fjettrade i hela sekler inom det tjocka näfverskalet. Hvad fan är det här skrek den tjocke löjtnanten, röd af sinnesrörelse, hvad har du här för en öken?
Med dröjande, rädda steg närmade han sig en lucka där han såg skymten av ett rödbrusigt, jovialiskt ansikte och ett par feta händer som fäktade med papper och journaler. En stor näve räcktes ut för att mottaga den värdeförsändelse som den tjocke förmodade skulle komma.
Den lille tjocke, treårige pojkens grannt utstyrda kläder och den bekymmerslöshet, hvarmed han lekte vid konungens fot, gaf tillkänna, att han var dennes son. Frumentius fick en lycklig ingifvelse.
Leendet som gick genom vagnen blev ännu gladare, men Emanuels moder nöp Emanuel i benet och sade: Små gossar ska inte tala högt. Små gossar ska vara tysta. Emanuel blev tyst och den tjocke herrn gav Emanuels moder en blick full av förakt. Vi voro vid Stocksund, när Emanuel fick se vagnens äldsta dam. Hon satt mitt på bänken och var mycket gammal. Emanuel hade aldrig sett något så gammalt.
Han satt längst upp i högra hörnet, och Emanuel blev mycket glad, då han fick se honom. Han såg honom rakt i ögonen och sade högt och tydligt: Tjocka farbror! Det gick ett synnerligen glatt leende genom vagnen och den tjocke herrn blev blodröd i ansiktet. Emanuel såg endast leendet och han fortsatte: Farbror mycke tjock! Tjocka farbror!
Och Julius Krok återtog sina gamla vanor, vandrade i skogen och talade förstånd med träden. Han kom ända upp till Tanningen och träffade sin gamle vän, den tjocke brukspatronen. De båda männen visade varandra ömsesidigt den största aktning. Det fanns en viss överensstämmelse mellan ingenjörens liv och brukspatronens.
Det syntes, att han fann behag i kvinnor, ty hela stugan var full av både unga och gamla trälinnor, och en särskild bur på stolpar var uppförd åt dem vid ena gavelväggen. Där knuffades de med varann för att få se på den obekante ryttaren, som med sin järnhatt och sin stolsliknande sadel föreföll dem underlig. Vem är den tjocke mannen? frågade de.
Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med ytterligt trötta, men icke slappa drag. Den sjuke rörde på sig. Är du vaken, liten? frågade den tjocke med låg röst. Ja, kamrat. Vill du att jag skall gå efter Mari åt dig? Nej tack, jag är bättre nu. Skall jag spela för dig mera? Ja, men du skall vara rolig! Rolig; ja, så att du får skratta åt mig!
Men om man låter polisen få ta aset, så bits han lagom hväste husbonden, då i detsamma löjtnanten slog honom på axeln för att afbryta den obehagliga scenen. Karlen har naturligtvis misstagit sig, kära bror sade den tjocke medlande, det var visserligen ett styggt misstag, men du får väl låta plantera hit en tät allé af lönn i stället, de gå fort.
Han ville ej mera se den tjocke och ängslige Nilenius med sin jämmer, sitt hån, sin rättfärdighet och sina lindade vador och åderbråck. Han skulle fly. Till Hartman, han hade hans adress. Hastigt ännu med kinderna litet bleka efter febern packade han ihop några böcker i ryggsäcken. Jag skulle önska att jag vore hemma så att jag kunde få en tvål och en handduk, tänkte han.