Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Samtidigt öppnade någon annan ytterdörren där nere, en vindpust flög genom trappan och Lundboms tamburdörr slog igen med en skräll. Med förtvivlan i blicken kastade Lundbom sig mot dörren, men den var obeveklig. Nathanael stod utestängd i en bättre trappuppgång, klädd i nattskjortan klockan tio förmiddagen.
När klockan ringde, rusade han mot dörren, utan att som de andra sakta resa sig upp och buga. Han fick till straff sitta kvar fem minuter. Han sprang hem, som om det gällt livet och störtade direkt in på Lillegård. Den var tom. Rabulisterna hade inte kommit hem från skolan ännu. Han satte sig att vänta på tröskeln till Kerstins trappuppgång. Men han hade ingen ro.
Så gick han sakta mot Kerstins trappuppgång, medan han lämnade hästen på gården, och efter att ha knackat på hennes dörr och släppts in, gick han fram till fönstret för att undersöka effekten. Rabulisterna hade närmat sig hästen, böjde sig över den och sågo därefter upp mot Kerstins köksfönster. Stellan nickade åt dem, till tecken att han var vänligt sinnad. Men de tvekade ännu.
Han kastade ifrån sig yxen och gick hemåt, klef öfver gärdet, tog en genväg genom hafreåkern, gick längs diket och stod inom ett ögonblick vid sin lilla halfförfallna grå stuga, hvars hopkittade fönsterrutor och murkna trappuppgång alltför högt talade om det armod mot hvilket man förgäfves derinne sökte kämpa.
Agust lämnade dem, sprang in i sin trappuppgång, uppför trappan. Han var försvunnen en stund, då ett fönster öppnades. Det var han. Och i sin hand hade han något rött. Tror du mig nu då? Stellan såg på de röda banden. Han var stum, förkrossad av sinnesrörelse. De yngre rabulistbarnen stodo mitt emot honom, höga och högtidliga. Ej heller de sade något. Det arbetade våldsamt i Stellans bröst.
Hur kom det sig, att han stod här i en trappuppgång i ett främmande hus och stirrade på en tom mur och icke kunde slita sig lös... Det hördes steg nere i trappan. En ung flickas steg. Det var Märta. Hon hade gått fort och var andfådd och varm. Hon hade en slät mörkblå vårdräkt och något rött siden i halsgropen.
Så gick han sakta över den folktomma gården bort mot Kerstins trappuppgång. Hon satt i vävstolen. Kerstin? frågade han. Men hon hörde inte. Kerrrstinnn, hör hon inte! Kerstin höll in skytteln: Va ä de han vill? Va ä demstration? De får han, fråga sin pappa om. Ja, men pojkarna säger dä ska bli demstration. Ack ja, ack ja. Kerstin vaggade på huvudet. Ä dä sant? De ä väl de, Gud nåde oss.
Han vände sig om och kastade en skygg blick tillbaka i bulevarden. Bäckahästarna hade samlat sig i grupper, de viskade med varandra och sågo på honom. En klocka ringde någonstans. Han hörde bäckahästarna komma rusande över gatan fram mot porten och han sprang så fort han kunde in i närmaste trappuppgång, medan hans tant ropade: Inte så bråttom, följ med snällt!
Dagens Ord
Andra Tittar