United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
På en spräckt och smutsig enkeldörr, som tycktes höra till ett kök, såg han med förvåning elden från sin tändsticka lysa upp över ett namn, som han kände från böckerna och tidningarna, och vars ägare han många gånger hade sett på gatan och kaféet, alltid glad och elegant. Tomas hade föreställt sig, att han måste bo vid Sturegatan, eller vid Strandvägen...
Jag hade börjat anse dylik sådd som ett förräderi mot rasen efter andra litterära mönster. Och en kväll i denna period kom jag hem från kaféet och hörde plötsligt ett gnäll i min trappuppgång. Göran! sade det, Göran! Jag rev eld på en tändsticka. Johanna stod där, åldrad, litet plussig, med en röd kapott på sned på huvudet som sista medgivande åt modets växlingar.
Fruktande några långrandiga förklaringar, skyndade pastorn sig att bedyra, det han var övertygad om lugnet, repade eld på en tändsticka och frågade vad som stod på. Det är någon som ropar i trädgårn! Hör du inte! Pastorn lyssnade och satte på glasögonen för att höra bättre. Ja, min själ gör det så! Vem... kan det vara? Gå och se efter, vet jag! svarade frun och gav gubben en ny påstötning.
Så förundrade blefvo de öfver att den hittat efter dem en så hisklig väg som de gått, att de glömde att tänka på huru otröjsamt det var att vakna i mörka skogen, midt på natten och utan eld. Men de kommo att tänka på det när de fröso så att de hackade tänder. Om de bara hade ägt en tändsticka, en enda, så nog hade det gått att få eld.
Så började han förfalla allt mera, blef smått vriden och folkskygg, låste in sig och kunde ligga eller stappla omkring dödfull inom fyra väggar hela veckor. Märkligt var, att han aldrig tordes röra vid en tändsticka. Om ingen tände åt honom, blef han sittande hela kvällen i mörker. Och ändå fanns han en morgon liggande död i sin säng, till hälften förbränd.
De tindrade som om det varit ögon som blinkat åt honom... Det är Gudar vi skola bli. Han blev stående på trappsteget till trappuppgången en stund och kastade en sista blick på himlavalvet. Så vände han sig om och gick in i förstugan, tände en tändsticka och gick uppför trappan. Plötsligen stannade han. Där i trappsvängen, satt hans far med näsan i knät och sov.
Fruktande några långrandiga förklaringar, skyndade pastorn sig att bedyra, det han var övertygad om lugnet, repade eld på en tändsticka och frågade vad som stod på. Det är någon som ropar i trädgårn! Hör du inte! Pastorn lyssnade och satte på glasögonen för att höra bättre. Ja, min själ gör det så! Vem... kan det vara? Gå och se efter, vet jag! svarade frun och gav gubben en ny påstötning.
Bara för lillens skull, ser frun: gå ut lite mer. Du är väl ute som doktorn sagt, halfannan timme på förmiddagen och en på eftermiddagen? Äsch, det är inget roligt att gå och valla på solsidorna längs husen midt på dagen, styf som en tändsticka; nehej då, det är inte det jag vill. Du önskar då? Åh, nog borde frun begripa! Unga menniskan som jag är, inte är det här lifvet någe' för mig inte!