United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
På en spräckt och smutsig enkeldörr, som tycktes höra till ett kök, såg han med förvåning elden från sin tändsticka lysa upp över ett namn, som han kände från böckerna och tidningarna, och vars ägare han många gånger hade sett på gatan och kaféet, alltid glad och elegant. Tomas hade föreställt sig, att han måste bo vid Sturegatan, eller vid Strandvägen...
Jag gick på Strandvägen och det var mitt på middagen. Jag mötte människor och människor gingo om mig. Och så mötte jag Hesselman. Jag kan inte med Hesselman. Han tillhör de karlar, som jag inte vill möta någonstans eller vid någon tid på dygnet. Hesselman är tråkig. Och han har varit det i alla år jag känt honom. Han besvärar mig. Naturligtvis stannade han och naturligtvis måste jag stanna.
Men jag återvänder till Strandvägen. Just vid Djurgårdsbron mötte jag fröken Anstrin. Jag tycker inte om fröken Anstrin. Men jag beslöt att vara vänlig mot henne. Det kanske var med henne som med Hesselman. Att hon skulle dött i mars. Vi hälsade och stannade. Ni har magrat, sade fröken Anstrin. Ja, sade jag, jag har magrat. Hur mycket? sade fröken Anstrin. Sjuttiofem kilo. Det var förfärligt!
Tackar ödmjukast! vet du inte, att det varit öfversvämning och att sjön går ända till gärdesgården, som eljest är högt på backen! Hvad vill du, vildkatt, tänker du alldeles förderfva mig här ute, hvad? Hon svarade med en slängkyss. Skölja af dig liten smula högfärd, så du blir min vän, skrattade hon jag vill bara det. Vi ska' gå min väg, strandvägen, inte din!
Persson var fortfarande tämligen tvivlande, men hans tvivel började rubbas när Andrén då och då hälsade på greve den och konsul den, ofta flotta herrar i cylindrar och lackskor ty Andrén stod i herrekiperingsavdelningen och Perssons föreställningsvärld ställdes allt mer på huvudet. Men fullt övertygad blev han först när de på Strandvägen mötte kronprinsen.
Fastän hon med stolthet nämnde sig moder till två gossar, var Elsa dock ännu ung, och när hon vid sin mans arm promenerade nedåt Strandvägen, voro hennes steg spänstiga, och hon smög sig intill mig, medan hon gick, med en rörelse som visade, att, om något tyngde på detta vackra huvud, så icke var det åren.
Hon fann i själva verket denna uppgift mindre omöjlig än historien om den gamla frun. De följdes åt Birger Jarlsgatan fram; Greta var på väg till en väninna, som bodde ute vid Strandvägen. Hon hade äntligen fått sluta skolan och njöt nu av sin frihet i fulla drag. Hon var tyst en lång stund, som om hon gick och tänkte på något hon icke riktigt vågade komma fram med.
Dagens Ord
Andra Tittar