Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Det kan hända att han för handen till mössan, men det kan också hända att han ger en förstulen nick och fortsätter sin väg; det finns så många olika sätt att hälsa, på Storgatan. Trottoarerna fyllas med en vandrande folkström, som sakta vältar fram åt Djurgårdsbron. Det är på eftermiddagen och man väntar de kungliga när som helst. Därpå komma rikets herrar. Vilka äro rikets herrar?
Hur mycket har du magrat? sade Hesselman. Ja, sade jag, jag har magrat. Hur mycket har du magrat, sade Hesselman. Två kilo. Det var inte mycket. Nej, men det är på den sista kvarten. Få se om jag finns kvar då jag kommer till Djurgårdsbron. Så långt som till Hasselbacken har jag inte beräknat. Gamla skämtare, sade Hesselman, och så tillade han: Var skall du vara i sommar? På Gripsholm, sade jag.
Men jag återvänder till Strandvägen. Just vid Djurgårdsbron mötte jag fröken Anstrin. Jag tycker inte om fröken Anstrin. Men jag beslöt att vara vänlig mot henne. Det kanske var med henne som med Hesselman. Att hon skulle dött i mars. Vi hälsade och stannade. Ni har magrat, sade fröken Anstrin. Ja, sade jag, jag har magrat. Hur mycket? sade fröken Anstrin. Sjuttiofem kilo. Det var förfärligt!
Han vet att kungen tänker så här, nu då han rider fram på Djurgårdsbron: »Ni hurrar åt mig, därför att ni tror jag skall skänka er en ny fri författning, men jag kan inte skänka er någon frihet, och sannerligen jag ville det heller, åt ett sådant sällskap som hurrar åt min piprensare, och äro så okunniga i rikets grundlagar att de tro jag har makt att skänka något; ni hurrar åt kungen, därför att ni ser han inte är dum, utan kan skratta med åt kungligheten, då han låter spela Menelaus på nationalteatern.
Dagens Ord
Andra Tittar