United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nån ann kan väl inte vrida huvut rätt på dig. Hon fräste till, kloade i luften, fick inte genast ord. Så skrek hon: Eller med länsman, du! Eller med länsman! Ja, det kan ju inte skada, det heller, sade han, lämnade köket. Hon stod en stund och trampade på samma fläck, kastade sig av och an med kroppen som om hon haft plågor.
Mor i Sutre gick sin kristliga väg framåt, röd och het efter backavandringen, som naturligt kunde vara. Kände på byken, luktade på den, sade: En fick väl lov att se efter gumsen. Daniel svarade: Jag tyckte så, jag med. Moran stod en stund på huvut i korgen, rätade upp sig och sade: Du var visst säker om att finna'n, du. Eftersom du tog tjuder med dig.
Och lika hastigt kom hatten på huvut igen. Det skarpskurna ansiktet var omfärgat från rödbrunt till blekgult och några ränder och ornamenter talade om tårar. Men ögonen lyste och plirade lustigt. Är det inte hålen, gästgivare?
Nej, sa han, men han skulle göra det samma afton. Då tänkte jag: Han ska ljuga så länge han lever, men om han dör nu, ljuger han inte mer. Och han förstod, vad jag tänkte. Han blev så rädd, att jag måste hålla honom uppe. Han la huvut här på bröstet och bedyrade att han inte skulle ljuga. Men det var för sent. Du ska tro mig, sa han, det är nödvändigt att vi människor tro varann. Det kan hända.
Men sväran slöt ögonen, nickade och log, så att tandstumparna glittrade i det röda köttet. Jo, jo, jo, lille Danjel. För han hatar mig så att håret dråsar tussvis ur huvut på honom. Och om natten då han tror mig sovandes stiger han upp och kämpar med den onda anden. Och jag hör hur de ranglar omkring i mörkret och välter stolar och bord.
Nej, det blir hon inte, för förut visste jag inte att hon hade ett stort, svart hål inuti huvut! Stackars lilla Clara! Nu vet jag ju det! Tänk på, sade jag, att det finns riktiga, gamla människor, som också tappa håret. Tänk på morbror Per, han har en vit fläck uppe i huvudet. Och han är lika glad för det. Men man kan inte se in i huvet på morbror Per! Nej, gudskelov, sade jag.
Nu var dryckens alla goda gåvor uttömda och det återstod endast några mindre goda, som Johnsson gärna hade varit utan. De gjorde honom till en dålig människa. Det var icke det, att huvut värkte, att magen brände, att hett vatten bubblade i bröstet, att knäna skälvde och ryggbasten sved som piskad av nässlor det var inte det som var värst.
Men när gossarna frågade honom, om han trodde, att Malin skulle gifta om sig, blev han ledsen. Ruset slog om från glädje till sorg, och han grät sig till sömns med huvut på bordet. Vid halvåttatiden vaknade han, såg sig yrvaken och orolig omkring och vacklade bort till dörren. Nu kommer'n, sluddrade han och knagglade sig utför stentrappan. Det blev tyst på krogen.