United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Paavo tittade in genom rutorna. Der inne var som förr, blott ej så ordentligt. Han ref sig i håret. Hvar är Annikka? En känsla grep honom hastigt, det var som ett styng, skärande, hvasst, midt i hjertat. Han gick till prestgården. Gick samma väg som hon några dagar förut gått med döden i hjertat, efter det hon fått höra att den man hon så högt älskade svikit henne.
Ser Du då elden ej, som flammar I natten mellan trädens stammar Och på ett svärd sig speglar der; Ty blank är klingan, hvasst är stålet, Det mot en ovän slipadt är, Och i Din barm det hunne målet! Vet, Moab har mot landet dragit Och der Hans skaror läger slagit; Men vägen dit bär till Din graf.
Barnen stodo ändå mol tysta lik en förskrämd skara af förvillade små lamm. Alla stirrade på de svarta, blänkande ögonen i den rödhåriga nacken, eller på mannens, till armbågen bara, håriga armar, som lyftes och sänktes med något glänsande hvasst han höll i de grofva, hopknutna händerna. "De är hundturken vi kommi till", hviskade Maglena, med tänderna klapprande af rädsla. "Då ät han opp oss!
Nu, muntra syrsa, sjung din sång, Tills pärtan brunnit ut en gång Och jag får gå till sängs igen Och drömma om mitt hjärtas vän. Jag sitter här och spinner nu, Och rullan är ej half ännu; Och Gud vet, när jag spunnit ut Och när den långa kvälln tar slut! Jag huggit, tills min kraft förgått, Och hugger om igen, Och yxans stål är hvasst och godt, Men furan står dock än.