Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Men, så blef hon förargad. Det »dåliga humöret» kom på. Hon sväljde sina tårar och sade med stadigare röst: Tack, Atte, jag vill tvärtom stanna qvar. Jag kan inte begripa den der menniskan ni har här i dag. Hon tycks alldeles ha intagit Carl ... jag tycker hon är faslig. Rå och ja, du får ursäkta riktigt fräck. Såg du, hur hon vid middagen koketterade med Mäienen? Så fick hon se Carl.
Öfver pianot en ljus, något trasgrann sidenklädning, och vid soffan stod hon sjelf med gapande mun och ett misstroget, icke välkomnande leende. Fru Mäienen tog till ordet. Efter otaliga utrop och onödiga preludier kom hon slutligen fram med sitt ärende.
Och så lät det så vackert, det der talet om fädernesland, fosterjord och hemtorfva. På det här afståndet isynnerhet. Och hon gjorde inom sig vid tredje vinglaset ett stolt löfte att bli patriot, språkpatriot. Sitt program skulle hon nog få af Mäienens, dermed var ingen nöd. Och med oförstäld beundran hörde hon på herr Mäienen, som satt närmast och som för ögonblicket hade ordet.
Unga fru Mäienen tilltalade henne en gång med den vänligaste röst. Det kom ett mummel till svar, omöjligt att förstå. Fina närmade sig och försökte inleda en konversation. Det gick inte. Han kommer ju i dag, kärestan, inte sant? Det är lördag, hans dag. Då har han åter igen något roligt med sig att läsa, få se hvad det blir? Hon mumlade åter, det kunde vara både ja och nej.
Fru Mäienen, emedan hon kände, att hennes nyaste pelarhelgon var färdigt att hoppa ned med hufvudet förut från piedestalen för att ta till fötters. Och de skildes under förbindliga leenden, vänskapsförsäkringar och varma handtryckningar. Några timmar senare satt Nadja ensam med sin lampa i rummet. Det var nu städadt och fint, på bordet doftade en blomkorg full af friska rosor.
Hur högt som helst, gerna för mig. Fru Mäienen vände sig till fru Bäck: Beundransvärdt! Hur högt som helst! Vi ta den i Ess dur på försök. Hör på! Nadja satte sig på fåtöljkarmen och försökte sjunga. Men det passade inte med accompagnementet. Fru Mäienen gjorde hvad hon kunde, generad för sig sjelf och för sin protégé, men det gick inte. Nadja hade »glömt» takten.
Hon bearbetade alltjemt fru Mäienens skuldror och tog fru Bäck beskyddande under hakan. Damerna bjödo Nadja hvar sin afton »på repetition», lofvade skicka Dion och gingo. På återvägen voro de båda tysta. De tvekade att omtala sina intryck för hvarandra. Fru Bäck, emedan hon ansåg fru Mäienen sig så underlägsen, att hon icke trodde sig bli förstådd.
Dagens Ord
Andra Tittar