United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
O! att aldrig jag skådat denna bok i Wittenberg, att aldrig annat för min tanke kommit än torr, spetsfundig dogmatik, den käpphäst på hvilken tiden, som en blodröd narr, nu rider karnaval. Bort, sköna bok! Jag vill dig bränna upp.
Hans maka, den ålderstigna Ester, var för sjuklig att äventyra en resa över havet; hon och Rakel skulle därför stanna hemma och avbida hans återkomst, då han för dem ville förtälja allt vad han sett och rönt, så noggrant, som om de skådat det med egna ögon.
Ett minne vaknade från forna dar. Dessa anletsdrag jag skådat, tänkte jag, men när och hvar? Jo, vid Lappo, jo, vid Salmis stod han bland de tappres tal Men han var kapten den tiden, nu är han en hög general. Och förändrad var han mycket, ej likväl af åren blott, Mer af denna stolta prägel, han på lifvets höjder fått. Var det högmod?
Ja, ty den var hennes beständiga gäst. Kände Alhejdi sorgen? Ja, ty hon hade sett en af sina leksystrar sjuk och sin käraste näktergal dö. Kände Alhejdi kärleken? Nej, hennes ögon hade aldrig skådat någon annan man, än hennes fader. En morgon satt Alhejdi ensam i gräset vid en strålande springbrunn.
Ibland, när morfar varit ute på hafvet, har det legat som en stor, glänsande spegel, och när solen sjönk i väster så såg det ut, som om hon sjunkit rätt ned i vågorna och därvid förvandlat världshafvet till glänsande solgull. Morfar har ock stätt högt uppe bland fjällen, på dess höga toppar och skådat en värld i snö och is så långt blicken hunnit.
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom? Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid? Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja. Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Min tjänarinna skall undervisa och hjälpa henne i dessa förberedelser. Men under tiden skolen I vara mina gäster. Jag har ej under långa månader skådat ett främmande ansikte: jag lever här som i en värld för mig och bidar döden i skuggan av mitt tempel. Men dess kärare är mig åsynen av en man, som du, och en ungmö, sådan som din dotter. Följen mig! Jag vill hälsa er välkomna över min tröskel.
Men vårt land, det har han skådat, Han har sett dess skär och öar, Sett som vi från våra höjder Dessa tusen, tusen sjöar, Utan Gud och utan hjärta Måste dock den mänska vara, Som ej tjusas in i döden Af att detta land försvara." Christiernin såg upp mot Lode: "Hör du, broder, på de unga? Klingspor har som vanligt åter Råkat ut för deras tunga.
Blott ett löfte än jag ej fullbordat, Det skall fyllas; min tid är kort. Nalkas, Dargar, kom att din skuld försona, För din lögn jag kräfver i bot ditt blod!" Gamle siarn såg på kungen neder: "Lifvets börda", så talte han, "Skall från mig ock lyftas en gång, o Fjalar, Och för tidig kommer mig döden ej. Skådat har jag nog af mänskoöden, Pröfvat sorger och fröjder nog.
På dem skulle granarna resa ut i världen. De viftade ännu en sista afskedshälsning till de kvarvarande syskonen, hvilka med beundran sågo efter dem. Visst var det skönt att grönska här uppe i Guds klara solsken, men de hade nu fått en aning om någonting ännu härligare, som de aldrig skådat. Huru länge de unga granarna färdades, därom visste de ingenting.