United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Förtroligt skall jag söka att besälla Din lefnads snabba vår, Och när du dör, skall på din graf jag fälla En blomma och en tår. Tempeltornets dystra klockor hördes, Mot dess port en svartklädd skara rördes, Och en yngling, skördad ifrån våren, Buro de på båren. Sakta sänktes slumrarn ned i mullen, Fredligt rundades ånyo kullen, Och ett enkelt kors blef ställdt af sorgen På den trygga borgen.
TEKMESSA. Som hvart vänligt ord Af dig mitt sinne bränner. Ledsven, tag min hand Och för mig till den fallne. LEIOKRITOS. Räck din hand åt mig, En lika villig ledsven, men dig värdare. O dyra stängel, skördad i din ålders vår! LEIOKRITOS. Du ser en mänskoplantas ofta sedda lott. TEKMESSA. Ack, snart skall den, som gjutit detta ädla blod, Förnimma, hvems han gjutit. LEIOKRITOS. Kvinna, hota ej!
Denna ängel uppmanar folket att tillbedja Gud, och de följande att ej blanda sig in med skökoväsendet och att ej tillbedja antikrist . Resultatet af dessa tre budbärares predikan blir, synes det, de tre skarors frälsning, som omtalas i detta och följande kapitel, samt de andras förhärdelse. "Jorden blef skördad," heter det, när de mogna kärvarna blefvo upptagna, 14:16.
Hans egna ord, då omedveten af sig själf I drömmen han sin moder såg på klippan stå, Hjälplöst förlåten, elden af hans raseri, Hans rop till seglarn, allt är sammanträffande Med hvad Tekmessa nämnde om sitt öde nyss. Och dock omöjligt! Skördad är Eurysakes, Och döden lämnar ej sitt rof. Hvad, om mitt svärd På en gång söfde oron, öppet straffande Bedragarn, som vår härskare sig nämna djärfs?
Bröt jag dig, jag skulle ge dig, Gaf jag dig, jag skulle säga: "Nära drifvans kant, o flicka, Växte vårens första blomma, Som vid isen af ditt hjärta Blommar opp min trogna kärlek, Bäfvande för vinterkylan, Men ej kväfd af den, ej skördad." Flickan satt en sommarafton, Speglande sig själf i källan: "Gode Gud, hvad jag är vacker!
Så var byn att se i rök och aska, Som ett stjärnehvalf af skyar härjadt; Så låg kyrkan bortom byn på kullen, Som en ensam stjärna mellan molnen; Så låg tystnad öfver öde nejden, Som ett månsken öfver kala hösten. Mellan fallna kämpar, vän och ovän, Som en skugga öfver skördad åker Gick den gamle. Öfverallt var döden, Men af lif ej ens en suck att spörjas.
Dagens Ord
Andra Tittar