United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Arvid Stålarm. STÅLARM. Här har du facklan. Redan man från borggår'n oss trängt till slottets dörrar. Hertigen själf stormar fram. På borggår'n står han redan. Så snart du hör i hvalfgången signalen, tänd an de där. Farväl! Elfte scenen. Daniel Hjort. Johan Fleming. I vanmakt fallen! Naturn är altför god. JOHAN FLEMING. Förmätne, djärfs du än uppå mig se!
Jag är en konstnär, jag, och ingen slaf. JULIA. Men, Axel, hör mig då! FRANK. Man djärfs begära, Att jag skall dyrka den, som pengar har. Man ber mig klaga, tigga; pass! Nej, svära, Det tänker jag åt judar en och hvar. Jag packar mina penslar hop och far. Min goda, goda Axel, men besinna, Att skrämma så din Julia! Att du kan!
Men strängt tillbakakräfva gudarne sitt lån, Och ve den mänska, som dem djärfs förhålla det. O, du mitt hjärtas älskling, trotsa icke dem: Låt lätt min varning finna vägen till ditt bröst Och gif åt jorden denne! Bröt han ock, nåväl, Så bryt ej du! FOLKET. Hör, konung, hör din moders råd, Ty strafflöst vägrar ingen här den döde graf.
Och du djärfs skrytsamt säga, att jag erkänt nu Din rätt till purpursnäckan, att mot mitt förbud Min son den från dig tagit, nedrigt kastande På ynglingen ohörsamhetens svåra skuld. Hvad du med våld ifrån mig tog, tog han från dig Med våld tillbaka. Hvad han gjorde, gillar jag, Om ock mer varsamt varit att ej bruka våld.
Hans egna ord, då omedveten af sig själf I drömmen han sin moder såg på klippan stå, Hjälplöst förlåten, elden af hans raseri, Hans rop till seglarn, allt är sammanträffande Med hvad Tekmessa nämnde om sitt öde nyss. Och dock omöjligt! Skördad är Eurysakes, Och döden lämnar ej sitt rof. Hvad, om mitt svärd På en gång söfde oron, öppet straffande Bedragarn, som vår härskare sig nämna djärfs?
Höge gudar, när Skall öfvermodet, svällande som vinterns flod, Sin damm på jorden finna? Ser ert öga ej, Hur ondskan yfves och det goda trampas ned? Dock, nog om detta. Öfver läppar, ädlare Än mina, denna klagan gått; högborna män, Zeus-födda drottar suckat fåfängt denna suck. Men dig jag frågar, du, som utan blygsel djärfs Till mig om trohet tala och om otrohet, Hvem är af oss den trogne?
Först blir du förtjust i en främmande kvinna, ger dig till hennes leksak, och djärfs i min närhet Du är från dina sinnen! Det är du som är från dina sinnen du själf. Du som på detta sätt kan glömma dig. Åh, hvad jag föraktar dig! Gör ett slut på det här, Lisi! Ja, det skall jag göra det har jag redan gjort.