Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
Det är morgon, rummet är kallt, men brasan bullrar borta i kakelugnen. Jag är nyss klädd och har druckit mitt morgonkaffe. Jag hade i går kväll föresatt mig, att om det fanns någon möjlighet, så skulle jag ha ro och sömn. Jag öppnade fönstret så att den kalla nattluften strömmade in och kylde ut rummet, och jag gick fram och tillbaka en hel timme, tror jag.
Kommen, tog han sig plats vid den sprakande brasan på spiseln, Stoppade pipan, tog med härdade fingrar ett eldkol, Tände den långsamt, rökte och teg. Den blomstrande Hedda Skötte sin väf och slängde den flyende spolen behändigt.
När brasan slocknade, började råttorna visa sig. De voro också nästan tama, en del sutto på hällen och blinkade åt honom när han åt. I kväll ville han ingenting, hans hjärna surrade av orediga intryck och ofullständiga tankar tittade fram likt halvgångna foster. Skulle vansinnet komma snart en ny Alexander som skulle knacka sten kring vägarna i stjärnljuset?
Tycker ni om att sitta så här och drömma framför brasan? frågade hon. Ja, viskade han. Och så blev det åter tyst. Han tyckte sig aldrig ha levat, levat riktigt , förrän nu, sedan han mött Greta. Till och med så höga uppgifter som en världsåskådning föreföllo honom intetsägande och torra i jämförelse med denna estetiska tillvaro, denna klärobskyr av tankar och känslor. Framför allt känslor.
Ja, ja, svarade den frusne herrn vid brasan, det är mycket kallt i afton, dåliga vägar, hundväder. Förlåt, jag har blivit så döv på senare tider. Befaller ni något, min nådiga fru? Fru Karin upprepade sina ord för tredje gången. Äska ljus? Nej, jag tackar, vi se här bra nog. Krigsmän och rättstjänare... Ja, ja, vad hör man om annat nu för tiden?
Skulle han kanske tända lampan och skriva några brev? Nej, inga brev; inga förklaringar. Det bör ha skett i sinnesförvirring; de efterlevande vilja nog helst ha det så. Brasan hade brunnit ned, och det hade blivit tyst i huset. Smedens slägga hade tröttnat, och skenet från hans ässja flammade icke längre från brandmuren mitt emot. Gården sov i vintermörkret. Tomas var trött.
Inte hade han haft mycken glädje av äktenskapet, då han bara var hemma två gånger i månaden, men det var ändå ett hem, där han kunde känna fast mark under fötterna, där han kunde sitta vid brasan och äta ett mål lagad mat. Efter begravningen blev det utmätning och varenda pinne togs bort till auktionen.
Genom Blekängen, över Backarna, den oändliga slingrande vägen. Han var för trött att tänka. Men när han kom i allén och såg ljuset glimra mellan träden, gladde han sig åt brasan och de små rummens lugn. Ofrivilligt böjde han huvudet och krökte knäna. De fyra hundarna rusade emot honom, skällde av glädje, togo språng. Ostyriga och nyckfulla.
Herr Adolf, som kastat papperen på brasan, stod och vred sina händer, under det den klara lågan belyste rummet med sitt fladdrande sken... Du skall få de tusen markerna, söta Thorsten, i denna qväll, bara du låter bli! Jag kan inte ta emot din almosa Thorsten talade ännu i andra basklaven nej, aldrig. Farväl! Herr Adolf låg i samma ögonblick på knä för sin kusin. Der blef en stunds tystnad.
Den lilla familjen satt en stund i skymningen framför brasan och samspråkade, och då brasan brunnit ner, tände modern lampan och klädde sig för att gå ut. Hon skulle gå till prästgården med ett dussin färdigsydda skjortor, som hon lofvat lämna i dag. Syskonen voro nu allena. "Nå, Frits, din hemlighet?" sade Anna nyfiket till brodern, som satt sig alldeles bredvid hennes säng.
Dagens Ord
Andra Tittar