Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Då buro damerna en hårklädsel hög som Vindarnes torn, och männen muscher, som gjorde dem alldeles oemotståndliga ... Fy, Alkmene! Ser du icke, att en fjäril sitter i den där blomman? Tror du, att en blomma törstar, så länge hon kysses av en så vacker liten beundrare? Vänta, tills han flugit!
Men fy sjutton en sådan stund jag får om de få tag i mig. Jag måste vänta tills de gått.» Han gick in på kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat oläst på hans pulpet, satte sig och började läsa för att fördriva tiden. Det första han fick se var följande notis: » En göteborgare med tur.
De må gå under. Är detta ett ändamål? De starkare behövde deras död för sin tillvaro. Fy, sådana lagar! Jag har icke stiftat dem! Därvid blev det; jag trodde honom! En vacker dag såg man i tidningen att han tagit kandidaten. Ingen visste att han tenterat. Han disputerade strax därefter med högt betyg och så var han försvunnen.
Så lycklig, John, att jag skulle vilja stanna tidens lopp och låta detta ögonblick fortvara i all evighet." John skrattade. "Månne det ändå inte skulle bli enformigt." "Fy, John, hur kan du säga så?" "Jag slår vad, att du redan om ett par timmar blir hungrig och riktigt gerna går in igen." Alma svarade ingenting. Hon såg bort och kände sig sårad. Hon tänkte, att John inte förstod henne.
En gång, när han såg fabrikörn komma fram bakom fabrikens plank, gick han ut till honom, strök av sig mössan och sade: Jo, se det gick allt, som det skulle. Ungarna kom i jorden. Så nu ska inte fabrikörn vara orolig något över det. Utan lapa pengar bäst han kan. Husch då, fy skäm ut honom! sade J. A. Broms och linkade bort så att kattsvansarna slogo honom om benen.
Du blir knäkamrat med kejsaren, min gosse, och du varder filosof, full av moln och idéer, av dimmor och begrepp. Nu har jag icke mer att säga dig, om icke det, att du frambär min mantel och tänder lampan i bokrummet. Fy, inga tårar, Alexander! Du är ful, när du gråter. Gå din väg! En stund efter att Alexander hade avlägsnat sig, gick Karmides till det lilla bokrummet invid sängkammaren.
Bravo junker! varför skulle jag kalla henne mamsell, då hon anlagt huckle och vill vara okänd? Man kallar en sådan du, snarare, om så skall vara: och varför bjuda en obekant flicka en ring? och det på däck? Fy skock, Albert! Han gick till den motsatta relingen och kastade även den andra tagelringen som han redan satt på sitt eget finger, i sjön.
"Jag talar icke nu om fjolgammal snö", fortfor Sanna, "jag frågar, hvart katten tog vägen, som nyss var i dina klor, och om den är vid lif ännu." "Åh, fy!" sade den lilla äfventyrarn och antog en ganska stött min, "tror ni, mor Sanna, att jag är någon kattdödare. Låt mig berätta blott, hur det är. Ni hörde väl, hur den stackarn skrek och jämrade sig?" "Om jag hörde det?" sade Sanna och suckade.
De talade fortfarande om Lhote, Matisse och något av det riktiga, men detta samtal var om möjligt mera ofruktsamt än eljest. Deras tungor rörde sig fullkomligt automatiskt och ingen ens gjorde antydning av att höra på den andre. Plötsligt kom ett ord med mening som väckte dem ur deras oportotrance. Det var Börevig som sade det. Fy fan, vad det måtte vara kallt hemma på ateljén!
Tiggaren försvann pilsnabbt, och Börevigs själ vandrade vidare i monologer längs allt dunklare och mer invecklade stigar. Plötsligt vaknade Dybedræt och ruskade på sig, morgonruggig av portvin och sömn. Fy fan låt oss gå. Säger du fy fan om julen, då vi Betala nu, och låt oss gå. Börevig betalade kränkt och stum, och de gingo.
Dagens Ord
Andra Tittar