Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
En värld, omätligare än denna, yppades bortom de gamles ocean för det troende ögat, skuggor bodde under denna sol, det verkliga lifvets land hade ljus af Gud.
EURYSAKES. Hvad begären I, Hvad önsken I? Min vapenskrud, så är ert tal, Skall locka alla fiender mot mig, nåväl: Skall jag, för att ej krossas själf, förleda dem Att krossa denne? Har Leontes räddat mig För att af mig till återskänk få död för lif? LEONTES. Just denna gåfva, konung, vore hvad du bäst Mig kunde ge. Säg, menar du, att lifvets lott, Mot dödens hållen, vore mig den kärare?
Nu, när lifvets sista gärd var slutad, Bröt det tysta tåget opp, men lutad Mot en alm, som sig i nejden höjde, Kvar en flicka dröjde. Och hon dröjde där, tills allt blef öde; Då till grafven gick hon, till den döde, Och en lilja, som hon bar i handen, Offrade åt sanden.
Försöker man Hos honom väcka lifvets gnista opp på nytt? EUBULOS. Leontes fanns tillstädes, i hans skygd han gafs. LEIOKRITOS. Då är jag trygg, ej bättre vård han kunnat få. EUBULOS. En fråga, konung, ville jag dig göra nu, Om det mig unnas. LEIOKRITOS. Fråga, det förmenas ej.
Man tycker det är så härligt att lefva, att man ovillkorligen måste tänka på döden bara för att med tanken och drömmen mäta, hur mycket af lifvets glädje man skall kunna hinna att förvärfva, innan liemannen kommer. Du, Emil! sa Selma om en stund tveksamt. Nå?
Vi älska lifvets vårglans, äfven vi, Men den, som varar än, sen vårar gått förbi. Vi hunnit pröfva åren mer än han; Ack, hvad de skänka, växlar om likt vinden. På ängen bleknar blomman, bäst hon brann; En annan lott än hon har blomman ej på kinden. . Hvem älskar henne ej, den dag hon ler? Men det blir än en dag, då syns hon icke mer.
Jag förestälde henne, att man, om man sjelf ville komma framåt på lifvets bana, ej kunde hålla moraliska föredrag för alla de fä, man träffar på allfarsväg, men hennes hjerta slog allt högre och högre för den påträngande varelsen ju längre den följde oss.
Runar Schildts tredje bok blef inte den satiriska samfundsskildring, som man på ett par olika skäl närmast var böjd att vänta sig. Regnbågen hämtar, liksom Raketen , liksom En sparf i tranedans , sitt stoff ur det inre lifvets verklighet.
Innan romanen på detta sätt till sist blir en berättelse om M:me Romaine Mirmault, rör den sig om Pierre de Claircy. Denne yngling tillhör den nya släkt som odlar sporten med engelskt allvar, som dyrkar »energien» och bekänner det »aktiva lifvets» evangelium. Pierre de Claircy talar om nödvändigheten att låta tillvaron bli en följd af »heroiska» dåd i både stort och smått.
Har ohjälpligt gudars straff mig nått, Är allt förbi? TEKMESSA. Ditt skarpa järn har skurit djupt Och öppnat lifvets fängselboning; död är kvar. LEIOKRITOS. Död för mitt svärd, död! O, hur är ej människan Inför de höge, evige ett ringa ting; I all sin storhets allvar knappt en lek för dem! Så må hon akta deras vilja, icke sin.
Dagens Ord
Andra Tittar