Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Sparsamheten behöfver icke drifvas vidt. Det är märkvärdigt så litet, som behöfs för lifvets verkliga nödtorft. Anskaffandet af ett litet hem och ett par hundra pund bara ett par är allt som behöfs. Dessa förvärfvas lättare af enkla, tarfliga människor, än man skulle kunna tro. Stor rikedom är något helt annat och mycket mindre önskvärd.
En glömme dock sångaren ej, Årtyngde Sjolf, härskarornas bane, dig, Ende af forna tiders hjältar, Sparad åt Fjalar kung i hans ålder än. Du stod vid hans sida, då ung I bådas ådror brusade lifvets ström; Trotsande årens makt och dödens, Blödde en svalkad blod du med honom än. Lyss, konungen reser sig opp, Hans hand har fattat skummande hornet kring.
Och tärnan satt och hörde på hans röst Med ögon, på den stolta skaran vända, Och hennes kind blef röd, och hennes bröst Bestormades af känslor, förr ej kända. Så sjöng, så lefde han i lifvets vår, Och så i lifvets sköna sommarstunder, Tills tiden kom med vinter till hans hår Och åldern blekte kindens ros därunder.
Han visar sig i sina essayer äga den konstnärliga sensibilitet, som skänker lifvets friska färg åt teorien.
Tvärtom läsa vi äfven då om sådana, som hafva sina namn i lifvets bok; och att endast "om någon icke fanns skrifven i lifvets bok, vardt han kastad i den brinnande sjön," ett uttryck, som snarare synes visa, att flertalet äfven då möjligen hafva sina namn der.
I den egentliga folkskolan skulle plats kunna beredas åt många nyttiga kunskaper, om man blott tilläte någon inskränkning i den myckna teologiska visdom, som der under tårar och suckar inplantas, i de allra flesta fall endast för att som en onyttig barlast kastas öfver bord, när den unge ändtligen står färdig att för lifvets seglats utrusta den farkost, hvars egentliga ankare och lifräddningsboj all denna dogmatik skulle hetas vara eller för att, om den behålles, för lifvet grundlägga en mörk och otillgänglig fanatism.
Jag varit ung, är gammal vorden, Har mycket sett och skådar än, Men aldrig såg jag dock på jorden Rättfärdig man gå utan vän; Ej heller såg hans barn jag gå Ohulpne och sitt bröd ej få. Pris vare Gud, han öfvergifver Ej den, till honom sätter tro; Allt skiftar här, men fast förblifver Den frommes stilla fröjd och ro, Han bäfvar ej i lifvets strid, Han vet, hvem han sig tryggar vid. N:o 52.
Men nej, jag drömmer ej så vackra drömmar, jag drömde, att jag såg en blodig stupstock ... men det förstår ni ej, och det kan vara det bästa, om det ej det sämsta vore, att ni en gäng dock måste det förstå. SIGRID. Förvirradt talar du. DANIEL HJORT. Förvirring är ju tidens lösen, och förvirring är den enda lösningen på lifvets gåta. SIGRID. O, nej! försoning, frid.
STÅLARM. Ers vördighet, jag är för litet bisp, för att för det där kalfskinns-pergamentet, som I Upsala präster skrefvo hop, uppoffra öfvertygelse och ära. Jag trodde på min Gud, förr'n det fans till, och än jag hoppas, han mig skydda vill. Den kung, han gifvit svärdet uti hand jag strider för till lifvets sista rand. ERIK BRAHE. Ett sista ord. STÅLARM. Jag underhandlar ej.
Ser du, mitt barn, det fins två slag af dåliga böcker: de, som på ett rått och anstötligt sätt skildra lifvets skuggsidor och de, som med en täckmantel af behag och poesi förvilla läsarens omdöme och låta honom insupa föreställningar, hvilka rent af undergräfva hans rättskänsla.
Dagens Ord
Andra Tittar