Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Ack, tant, det känner jag dagligen. Jag skulle torka bort till ett petrifikat, om jag ej egde Bella. Hennes aktning är min starkaste sporre till det goda. Fru Palmfelt tryckte hennes hand. Gud skydde er vänskap, sade hon varmt, och låte den få fortfara till lifvets slut. En verklig vän är dyrbarare, än alla jordens skatter.
Hon skulle icke klema med henne för att vinna hennes kärlek, icke uppfostra henne till balsamin åt sitt gamla ömhetshungriga hjärta, utan till en människa, som bättre än hon själf skulle förstå, att se sig lifvets glädje till godo och foga sig i eller böja sig för dess villkor.
Lika så likgiltig och öfvermätt, som alla andra äkta män." "Men hvad säger fru Karell sjelf? Skulle du verkligen kunna vinna hennes ynnest?" "Du måste anse mig vara bra dum, då du tviflar derpå." "Galenpanna!" "Hon är alltför vacker och alltför god för att vissna bort i det äktenskapliga lifvets enformighet."
Än, med lifvets sista styrka samlad, Reste sig minutligt opp den gamle: "Främling", sade han, "i hvilket vilddjurs Är min hamn förbytt, då så du frågar? Dock, en främling är du, såg ej henne, Visste ej, att blott en tigers like Mot en sådan bryta kan. Dock, brutit Har den gamle, fast mot henne icke.
Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit, Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit, Du, i hvars vilja lifvets banor gå. Det är till dig jag blickar mot det höga; Här, där blott döden ser med slocknadt öga, Kan utan vittnen jag dig tacka få.
Ty här är det en på skönhet, ungdom, samhällsställning, förstånd och hjerta lika rikt begåfvad flicka, hvars bortgång midt under lifvets och årets sommardagar höjer hans språk till en ännu i dag mäktigt verkande inspiration. Hans samtid beundrade allmänt denna sång. Hvad har då händt? Har han så snart tröttnat vid sin syssla, och hur har han blifvit af med den?
Löfven åter igen behöfva jordens nationer under de tusen åren, för hvilka ännu både synd, sjukdom och till och med död äro en möjlighet, ehuru de höra till undantagen. Vi sade trädens löf. Det står egentligen "trädets löf" och "lifvets träd," skenbart gifvande vid handen, att det skulle endast finnas ett träd.
Det är de unga männen, som tala varmt om lifvets stora drömmar, om det vackra, om det sköna. Icke skall den gamla qvinnan gå dit, för att skrämma bort deras glädje. God natt, god natt, jag vill sofva. Tyst, du är en gammal qvinna, sof, sof, god natt! Det skönaste smycket
Du lämnar världens stoj och brus Och vandrar till Guds stilla hus; Där möts den oförtöfvadt. Hvad tungt dig förr på sinnet låg, Där hjälper Gud att bära; Hvad mörker var i själ och håg, Blir ljust af ljusets lära; Hvad vissnadt var och utan hopp, Välsignas, väckes, blomstrar opp, Där lifvets sol är nära.
I sin afhandling om den gudomliga kärleken uttalar den helige Frans af Sales direkte, att handlingarnas och lifvets extas är förmer än det blotta meditativa och kontemplativa arbetet, och han anbefaller en »handlingarnas och verkens oaflåtliga och beständiga extas». Som synes saknar uttryckssättet inte sin mystiska färg. Själfva tanken för oss emellertid utom mystikens särskilda värld.
Dagens Ord
Andra Tittar