United States or El Salvador ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men när det icke lyckades, slog han sitt huvud mot stengolvet och utbrast i jämmerrop. Under detta skådespel tonade genom valven alltjämt sången om Guds lamm, som borttager världens synder. Bland prästerna, som stodo i koret, visade sig en orolig rörelse. Man såg i deras grupp en man, vars ankomst överraskat dem, och som nu, i trots av försöken att kvarhålla honom, skyndade fram till altaret.
Det vet I så väl som jag, att när han kommer och vart han kommer så blir det elände. Vet I inte? Och en tycker, vi kunde haft nog av nu. Tycker en Han lomade av uppför stallbacken. Nu tonade menuetten sirligt vek, och ut ur stallmörkret dansade en spenslig gossgestalt, händerna i sidorna, halsen lätt kråmad, hakan in.
Men solen hade bländat honom så han kunde inte se riktigt. "Vi kan kanske sjunga Hela världen nu efteråt", framkastade han från predikstolen. Och det blef sång af! Sång som om man varit i himmeln tyckte Ante. Psalmen tonade med ens i flera stämmor, som när dom sjöng i julottan i Frostmofjället.
Sången tonade ut så vackert ibland gran och fur. Det var som om en liten änglahär dragit fram. Skogen lyssnade, höll andan. Inte ett ljud af gläfsande räf af hemskt tutande uf eller uggla. Endast barnens sång hördes. Ante sjöng med, starkt och högt. Han höll sina ögon anropande lyftade upp emot den tröstlöst dystra himmeln.
Andliga sånger, folklåtar och visor tonade ut från storkök, fäbodvallar och drängstugor under en smittande frisk arbetsglädje. Det låg poesi öfver arbetet, barnen lockades däraf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de följde far och mor i arbete.
Ifrån ett hus tonade der ut en psalm i natten. Man kunde se in, om man stälde sig på tå. Fadern spelade på en liten orgel, barnen stodo omkring, modern sjöng. Hon var som Eva, litet stor i kroppen, hade ljust hår och samma vänliga, fridfulla leende. Hon sjöng så vackert. De små försökte också. Mannens bas sekunderade.
Hade han lyssnat till, huru detta rop tonade av ömhet, ångest och rörelse, skulle han kanske återvänt. Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit från ladugården; hon fann sin mor sittande på en klipphäll med bägge händerna tryckta mot pannan. Mor, mor, vad är det? frågade flickan förskräckt. Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit över vårt hus, och det är jag, som nedkallat den.
Oooooo, Majumba! Majumba var tydligen utnämnd till gud. En timme senare hade Majumba fått nog, och hans kungliga snarkningar tonade mäktigt från rörstolen. Då steg sviten fram, grep med vördsamma händer sin monark, lämpade honom varsamt ombord på hans stora kanot och rodde med tysta årslag bort i natten.
Och mycket riktigt; nästa ögonblick tonade: »Hoch soll er leben» genom rummen.» Apotekaren fortsatte: »Å, det är mycket han finner på, min vän ingeniören. För ett par år sedan fick han en neger till betjänt och han omtalade strax för mig att denne yngling var så mörk, att man knappast kunde se honom. Han vore dessutom mycket märkvärdigt skapad.
Dagens Ord
Andra Tittar