United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Emellertid var han ej så alldeles säker på Kuntzes omisstänksamhet, varför han strax efter föreslog sin vän Wolfgang att de tillsammans snarast skulle uppsöka astronomen, som ingen av dem ännu kände personligen. Tja, svarade löjtnanten, bara jag slipper att resonera med honom om teorierna, ty då skiner det igenom, att jag inte läst ett enda ark av hans skriverier.
Förresten hade han ej alls nämnt något om saken, endast engagerat astronomen så länge, intill att donationen verkligen honorerades, och Simon själv vore mycket tillfreds att så länge som möjligt slippa ifrån denna utbetalning. Se där ha vi ägget, tyckte Cramer. Jag ger mig fanken på, att Kuntze kommer att säga nej om lördag även om det sker mot bättre vetande.
De bägge herrarne rent av fröso vid tanken på det heta kaffet och vad som komma skulle. Det är en ganska poetisk början på den här teorin, sade astronomen. Den hoppa vi väl över? Tvärtom, tvärtom, tyckte Wolfgang, som älskade lättare saker framför det rent vetenskapliga. Låt oss höra det, innan kaffet kommer. Gott, sade Carl Kuntze. Så här börjar teorin, det vill säga inledningen.
Astronomen, filosofie kandidat Carl Kuntze, hade med förtjusning åtagit sig den erbjudna sysselsättningen; en hägrande månadsinkomst av 400 mark alldeles extra utan att spår av arbete det var något, som ej kunde undgå att tilltala honom i särdeles hög grad. Också svann den första månaden utan att något störde fil. kand. Kuntze i hans hopp.
Och under det de andra stillatigande åsågo hans bläddrande i det tjocka, inbundna manuskriptet, slog astronomen upp en sida, lade folianten i knät och sade: Ja, det är sant. Vi måste som åskådningsmaterial hava en kopp svart, rykande kaffe. En syn i en kopp kaffe.
Gott det sista är nog det riktiga. Därför sade han med ett förbindligt leende: Utmärkt, herr Kuntze, och tack så mycket för det intressanta föredraget. Han räckte fram sin hand till avsked, Wolfgang följde utan ett ord hans exempel, och några ögonblick senare hade de bägge herrarne lämnat astronomen.
De bägge besökarne yttrade intet; de väntade på det omtalade experimentet. Astronomen tycktes emellertid vilja sätta deras tålamod på ännu större prov; han bläddrade litet i manuskriptet och stannade ett stycke längre fram i folianten. Här komma nu en hel del utvecklingar över doft, blommor och stjärnor, varpå förslagsställaren, som är anonym Vad anonym?
Vilken tycker ni själv? Det blev en pinsam tystnad. Jag är så litet bevandrad i astronomin; men allt det där har jag ju läst tala om någon av de nya, som ni ännu ej sänt mig. Ni har väl denna vecka också fått något? Astronomen lät höra en lätt vissling. Visst tusan, utbröt han, och det ett väldigt lustigt ett.
Det är ett av de mest originella uppslag, jag hittills läst; det kom mig tillhanda i går. Både Cramer och Wolfgang bleknade lätt. Hade månne det fruktade förslaget kommit? Kanske lösningen vore funnen? Nå, frågade Wolfgang i andlös spänning. Tror ni det innehåller lösningen? undrade Cramer. Astronomen svarade icke genast. Han såg på de bägge herrarne och märkte tydligen deras oro.
Gott, fram med det poetiska! Astronomen läste: En äng i blomsterskrud är det ej som den mörka natthimlen, översållad av myriader tindrande stjärnor? Se, himlapellen är ängens saftiga gräs med dess gröna ton, och stjärnehären är blomma vid blomma av skiftande färgnyans! Än stora, än små, än lysande starkt och än svagt, så äro både ängens blomster och himlens ljuspunkter i natten.