Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 juli 2025
Sju aftnar å rad hade dessa observerats, icke blott från ett, utan från minst tjugo jordiska observatorier. Jag bringar här avskrift av en av dessa tidningsartiklar. Hoppa över tidningsurklippet, bad Wolfgang. Det låter sig ej göra, herr löjtnant. Testamentet måste ord för ord uppläsas, svarade advokaten. Wolfgang pustade. Signaler från Mars , fortsatte föreläsaren, Är den bebodd?
Och när båten gjorde land, och han sprang upp på stranden, märkte han ännu mera, hur svårtillgängliga de branta klipporna verkligen voro. En uppsyningsman hindrade honom att gå längre. Vad vill ni? frågade han. Söka arbete, svarade Wolfgang på tyska. Det behövs ej flera arbetare, svarade vakten. Wolfgang stod handfallen.
Han kretsade på, samma höjd i åttor, i små cirklar, i S-slingor fortfarande intet. Han började ana, att aeroplanet möjligen susade allt för fort fram för att kunna uppfatta bilden då, med ens framträdde Mars tydligen och stor i spegeln. Få ögonblick varade synen. Men för Wolfgang var den tillräckligt tydlig.
Gör hur tusan du vill, jag skall visst inte blanda mig i det, sade han, i det han spelade förargad. Verkningen var ögonblicklig. Wolfgang svarade: Det kan hända, att du har rätt. Gott, så slå vi ett streck över den historien. Men han blev tyst och allvarlig och efter en stund kom det: Nej, vet du. Ett ansikte som hennes kan inte dölja förräderi. Tja, gudarne vete det. Tänk på gamle Levison.
Mars' något åt orange dragande färg uppstår därigenom att vissa ljusreflexer alstras; de äro kombinationen av det underliggande havet och det på imdokets yttersida fallande solljuset. Astronomen tystnade. Nå? frågade Wolfgang. Ja, det jag nu läst upp, är ju endast småplock här och där resten har förövrigt blott rent vetenskapligt intresse. Och er mening?
Advokaten gjorde åter ett uppehåll, denna gång för att vända ett blad. Wolfgang hade blivit alldeles blek av spänning. Detta började att se otrevligt ut. Tillfaller den, som inom loppet av två år efter min död odisputabelt löser marsgåtan Det förekommer ibland, att till och med en löjtnant svimmar. Det inträffade i detta ögonblick med löjtnant Wolfgang Schnitler.
Men han spekulerar väl på de pengar, han tror, att jag får ärva efter morbror. Usch! Men nu till er och edra angelägenheter, löjtnant Schnitler, vi ha sannerligen talat nog om mina. Som ni vet, började Wolfgang. Ja, vänta litet, avbröt honom fröken Zander, jag skall berätta er, vad jag redan vet om er, så får ni fortsätta.
Advokaten ögnade litet igenom papperet, innan han började föreläsningen. Hm, harklade han sig, det här ser tämligen lärt ut. Wolfgang spetsade öronen vad kunde meningen vara. Lärt? undrade han. Ja. På vad sätt? Var god hör på. Nu börjar jag. Juristen, en av den gamla typen, satte sina glasögon tillrätta. Planeten Mars, läste advokaten. Planeten Mars, utbrast Wolfgang, i det han sprang upp.
De bägge hade så olika intressen att beröringspunkter ej alls funnos. Wolfgang hade alltid ansett sig som onkelns blivande arvinge, ehuru denne senare aldrig med ett ord hade berört frågan. Han var den gamles ende nu levande släkting, och han antog för alldeles givet att arvet skulle tillfalla honom. Och detsamma gjorde alla människor. Hans vän, Fritz Cramer, var egentligen intet bestämt.
Beträffande förmögenhetens disponerande var det enda man visste, att ett testamente förelåg, men dettas innehåll var ännu okänt. Alla togo emellertid för givet, att denna skulle tillfalla nevön, löjtnant Wolfgang Schnitler. Klockan ett samma dags middag bröts gamle Schnitlers testamente. Löjtnant Wolfgang hade sagt till sin vän Cramer: Du kan gärna följa med mig upp till vår advokat.
Dagens Ord
Andra Tittar