Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 november 2025
Wolfgang hade väntat på detta ögonblick han var nu acclimatiserad. Det var på detta tidskede han med båt begav sig till Ajaccio på Korsikas västsida mitt emot Salpiso. Där klädde han om sig och lämnade obemärkt staden, förklädd till arbetare. Den ena av telefonerna vilade i hans ficka.
Wolfgang Schnitler var omkring 25 år. Hans militära bana hade ej varit någon lysande karriär, i mycket förorsakat av hans oregelbundna levnadssätt, och han hade föga utsikt till befordran. Han ägde ej någon förmögenhet utan levde i stället på sina skulder och det var honom mycket lätt att stifta sådana.
Hans blickar gledo över spalterna med ledare, legala notiser halt, vad var detta Den trådlösa telefonen , stod det med feta typer. De tvenne enda existerande exemplaren stulna. Gärningsmannen försvunnen. Stopp, utbrast Wolfgang, »den trådlösa telefonen» jag tycker jag minnes något om den.
Nej, hör du, nu driver du din försiktighet väl långt, tycker jag. Låt oss resonera om den saken, min vän. För det första uppgav ej Simon i telefonen var han befann sig. Nej, det är sant. Men Wolfgang tänkte efter chauffören körde ju hit honom och fick väl då order att hämta honom här, när han blev kallad. Låt gå för det; det förefaller ju antagligt nog.
Aha, tänkte Wolfgang, där förstår man Cramers pågåenhet; flickan får ärva den gamle och den räven Cramer söker fånga henne. Men samtidigt smög sig en annan känsla över honom kunde ej Elli tyda hans frieri, om han nu framförde ett sådant, likasåväl som Cramers för ett fikande efter hennes pengar?
Och nu skall jag visa er en annan väg till hallen ni vill väl gå jag tyckte ni nämnde det. Ja, gå i all hemlighet och osedd. Flickan förde honom genom en korridor ut till hallen och försvann med en nick. Jag behöver ej träffa herr Levison, upplyste Wolfgang den frågande betjänten, det var unga fröken mitt besök egentligen gällde.
Men såg du inte, hur flickan såg hit upp ett par gånger. Jo, svarade Wolfgang, erinrande sig ett par blåa ögon, ur vilka han sett en ljus, solglittrande blick. Ja, där ser du. Vad i all världen ser jag? Kan då inte flickan titta vart sjutton hon vill. Cramer blev förargad och använde den taktik, som han visste aldrig förfelade sin verkan på Wolfgang.
Nu är jag idel öra. Wolfgang visste ej, hur han skulle börja. Först en fråga. Var så god. Det gäller er morbror. Ja vad mera. Det jag nu skall berätta er, ställer honom i en ogunstig dager. Men vem har rätten på sin sida? frågade flickan. Jag. Gott jag vill höra på. Men kan ni giva mig ert heligaste löfte, att vad jag nu anförtror er stannar emellan oss, att ni ej upprepar en stavelse för någon.
Wolfgang hade kunnat slå honom för det flinet, men han måste behärska sig allt berodde på, att det ej blev känt, att han varit i huset just nu det var hans enda räddning, ty han insåg tydligt, att personer, som Levison och Cramer nu visat sig vara, icke skulle skona hans liv om de upptäckte, att han listat ut deras anslag.
Där skulle delas och delas, det hela var planlagt på Wolfgangs fullständiga ruin, och vännen Cramers arbete bestod i att under hela tiden, medan byggandet av jätteteleskopet pågick, hålla Wolfgang i den djupaste okunnighet om allt. För detta skulle han i dusör påräkna 500.000 mark av vardera herrarne, tillsammans en million mark i sanning en mycket god förtjänst.
Dagens Ord
Andra Tittar