United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag är så rädd att ha fördärfvat någonting med mitt träbildsexperiment. Om han tar mig på orden och låter mig sköta mig själf! Åh, herre Gud, om han aldrig, aldrig mer ! Nej, nej, nej! Det må gå hur det vill, men det experimentet upprepar jag icke. Jag vill icke spela komedi. Det är dåligt och lågt.
Jag upprepar hvad jag förut sagt till kroppsarbetare och till präster, till professorer, artister, läkare och med dem likställda: »Sätt icke in edra penningar i något som helst affärsföretag » affärsrisker äro icke för sådana som ni.
Davids psalmer uttrycka bäst min håg, och den gamle Jakob är min gud. Den åttiosjätte psalmen fäster sig företrädesvis i mitt sinne, och jag upprepar gång på gång: »Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnes hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.» »Gör ett tecken med mig och låt det gå mig väl.
Hvad är det hos denna flicka som gör, att jag icke kan låta bli att betrakta henne. Hon är icke vacker; jag upprepar det nästan krampaktigt för mig sjelf. Och ändå kan jag icke slita min blick från detta bleka, smala, förfrusna ansigte, som tittar fram som ur en sky af rök. En bild af hösten, synes hon mig. Jag älskar hösten.
Gång på gång upprepar den vilsegångne gossen sitt rop om hjälp, men ingen hör honom. Då stiger han upp och springer ett stycke till, mössan ligger kvar under granen, men han ger ej akt därpå, alla hans tankar gå ut på huru han skall komma ut ur skogen. Plötsligt är det som om all trötthet och köld försvunnit och han blir glödande het af ångest.
Men om jag, som nu allenast upprepar ur minnet, hvad jag ofta hört min aflidne herre säga, och som själf är ovan att tala i så höga ämnen, får bruka ett enfaldigare sätt och likna stora ting vid små, så ville jag gifva er i handen denna bok, som innehåller en förteckning på de blommor och örter, som vi alla somrar plägat odla.
Nu är jag idel öra. Wolfgang visste ej, hur han skulle börja. Först en fråga. Var så god. Det gäller er morbror. Ja vad mera. Det jag nu skall berätta er, ställer honom i en ogunstig dager. Men vem har rätten på sin sida? frågade flickan. Jag. Gott jag vill höra på. Men kan ni giva mig ert heligaste löfte, att vad jag nu anförtror er stannar emellan oss, att ni ej upprepar en stavelse för någon.
Du skall akta dig för din jarl, Inge. Din kvinna har rätt. Som du ser, står han här bredvid mig och hör själv vart ord. Och därför upprepar jag ännu en gång: du skall akta dig för din jarl. Han har förbjudit bönderna att äta hästkött. Vad skola de då leva på? Det hästköttet kan bli dig en dyr stek. Så är det, mumlade Julia.
Därför har jag ofta sagt och upprepar det än en gång, att den dag kommer och vi se redan dess gryning, då den man, som vid sin död ägde millioner att fritt förfoga öfver och icke gjorde det, kommer att dö vanärad.