Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 november 2025
Jaha, detta begriper jag, men vad vill han med en konkav jättespegel? Inte kan han se Mars genom den? insköt Wolfgang. Just det samma sade min morbror också. Nå. Läs vidare, får ni se, vad Martini svarade, genmälde flickan. En konkav spegel är just betingelsen för en god astronomisk reflektor, läste Wolfgang.
Cramer var som muren eller för att använda flickans egna ord »inte bara kall och klibbig som en padda, utan lika tyst. Han kväker ett par platta artigheter men tiger förresten.» Hon insåg snart det fullkomligt fruktlösa i denna taktik. På detta sätt svann det en vecka det gick tvenne. Hon kunde ej meddela Wolfgang något, ty intet hade ju hänt.
Han hörde doktorn utbrista: Se där, sannerligen är det inte Cramer. Wolfgang förstod, att doktorn genom fönstret sett denne herre närma sig. Herrarne träffades inne på kontoret, och av deras samtal fick Wolfgang höra allt. Den underbara spegeln var färdig, försilvringen klar och allt i ordning. Ballongen var redo och svävade fylld av vätgas fästad i sitt långa rep högt över Salpisoön.
Vill inte berget gå till Muhammed, så får Muhammed gå till berget ni måste lära er att flyga . Huru! Jo, det måste ni. Wolfgang var ej så förundrad över det, att han skulle lära sig flygning som fast mera över, att Ellis så med ens hade träffat huvudet på spiken, ty flygning var år 1950 en vanlig sport och aeroplanmotorernas pris hade sjunkit ofantligt.
Allt började gå runt för Wolfgang. Nej, det fick gå bäst det gitte han skulle väl av flickans sätt i alla fall på något vis kunna sluta sig till, om hon vore att lita på eller ej. Det ringde. Cramer, tänkte Wolfgang. Gott fort in i rollen. Mycket riktigt.
Å, vi reda oss nog ur den dilemman, genmälde Cramer. En lösning? En afton något senare ringde det på fil. kand. Kuntzes tamburklocka, och då denne personligen gick för att öppna, inträdde tvenne personer av vilka den ene presenterade sig som löjtnant Wolfgang Schnitler och föreställde sin följeslagare som sin vän, grosshandlare Cramer.
Bägge talade brutet; Levisons språk med dess egendomligheter kände Wolfgang redan förut, och den besökande bröt på italienska. Utan att behöva lyssna hörde Wolfgang varje ord, som yttrades. Först föreföll det honom likgiltigt, han tog en bok från bordet och bläddrade i den, icke ägnande samtalet i biblioteket något intresse.
Nu hade dessa för honom glädjande planer ej blott utsatts i flera år utan hotades ock att förintas. Han svor, att ej sky något medel, som kunde rädda Wolfgang Schnitlers millioner. Den oskyldiga planeten Mars torde denna eftermiddag ur de bägge herrarnes sinnen hava mottagit fler förbannelser än den sammanlagt varit utsatt för, sedan människor föddes på jorden.
Vidare var han på det klara med, att du hade allt intresse av att förhindra de nya teorierna. Nå vad är då naturligare, än att han begränsar dina tillgångar? Wolfgang funderade. Jag tror du har rätt. Det är ju förtvivlat. Således kunna vi intet göra. Jag är avskuren från det, jag har endast att sitta med händerna i knäet och lyfta mina räntor.
Wolfgang tänkte för sig att mannens utseende tilläte honom att fresta gott folk till att gå med på snart sagt vilken affär som helst och reflekterade över, hur litet hos Levison som berättigade till sammanlikning mellan skal och kärna.
Dagens Ord
Andra Tittar