Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 november 2025
Nåväl, tänkte Schnitler och Cramer, det har väl blivit ett tillfälligt avbrott i teorifabrikationen, och för att undersöka, huru det förhöll sig med saken, ringde Cramer för säkerhets skull upp kandidaten. Jo, det var riktigt. Han hade ej mottagit något papper från Levison och kunde således intet rapportera. Skönt, sade Cramer till Wolfgang, vi tycks få litet lugn ovanpå stormen.
Det där är jag inte enig med dig i, genmälde Wolfgang. Jag kan ej inse, vad det skulle göra, om jag till exempel försökte att bli bekant med den unga damen. Jo, det kan jag med få ord säga dig, svarade Fritz Cramer raskt. Det skulle ej alls förundra mig, om det där med damen inte rent av var en fälla, uppställd för dig av Levison. Wolfgang såg upp. En fälla Ja, vem kan veta?
Javisst, men ändå, ser ni, och så därtill just ni, om det vore en annan än ni och Wolfgang fick en glödande blick i sina ögon. Elli skrattade och skämtade bort det, som hon anade skulle bryta fram på den förälskade unge mannens läppar, och, som hon ej alls ville höra just nu, innan allt var klart. Nej, men vi kommer ju alldeles bort från ballongen, avbröt hon därför Wolfgang. Nå, gott.
Han föll huvudstupa framåt på golvet. De bägge andra sprungo förskräckta upp. Ett slaganfall, utbrast advokaten. De lyfte med förenade ansträngningar upp Wolfgang på en soffa och stänkte vatten i hans ansikte. Inom kort kvicknade han till, och snart visade en rad kraftiga kötteder, att han var helt och hållet åter sig själv.
En gemensam hemlighet. Förlåt. Hon tyckte han ej alls såg farlig ut. Visserligen var hans sätt något olikt det hon väntat sig, men 1950 års kvinnor voro ej så ytterligt nogräknade. Det hade kunnat gälla mitt liv, viskade han, och flickan kom med ens in i rollen, att det gällde tystnad, ehuru hon ej visste varför. Jag är löjtnant Wolfgang Schnitler, viskade han.
Hela nästa dag väntade Wolfgang på ytterligare besked från Elli. Men dagen förflöt och intet hördes av. Cramer besökte honom och uttalade sin förundran över, att Wolfgang föreföll så nervös. Och detta just nu, bäste vän, sade Cramer, just nu, när allt ser ut, att ordna sig för dig på bästa sätt. Vad menar du? undrade Wolfgang.
De voro så ivriga, de bägge inne i biblioteket, att de höjde rösterna mer och mer. Till slut tycktes den skönaste enighet hava uppnåtts, och Wolfgang fick till sin ytterliga häpnad höra ännu en tredje röst från en person, som hittills ej med ett ord förrått sin närvaro det var Cramers.
Men vi hava ju tiden för oss och vi bliva väl som förr bundsförvanter? tillade hon och såg frågande på honom. Tack, ni vill? sade Wolfgang glad. Ja, svarade flickan och räckte honom sin hand. Ni skall se, att vi finna ut något det är jag säker på hittills har ju allt gått så bra. En sak, sade Schnitler, vad sade doktor Martini om tiden? Vad menar ni?
Men , utbrast Wolfgang; han hejdades dock att fortsätta meningen genom en blick från Cramer, vilken i stället yttrade: Var så god, läs vidare; det blir ju signaturens eget fel, om han vill dölja sig, ifall han har något att vinna. Jo, därpå övergår P. B. Z. till att överföra doft och stjärnor till direkt kaffe och sådana.
Jo, då, de voro ej mindre än tre stycken på rummet. Wolfgang inställde telefonen ånyo och efter lång tids skruvning fram och tillbaka hörde han äntligen röster i den lilla apparaten. Det var betjänten, som talade: Nå va' tycks, sade denne herre och smackade med tungan, är inte vinet förträffligt.
Dagens Ord
Andra Tittar