United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men han var allt för upptagen av att utmåla sig mötet med den älskade för att alls läsa någon tidning och därför inträdde han, ovetande om Levisons död, i sorgehuset. Elli mötte honom sorgklädd i salongen. Hon hälsade honom med ett strålande leende. Det gick så hastigt, sade hon. Vilket? Morbrors död. Wolfgang stirrade på henne. Har ni inte läst om det? undrade hon. Nej, fröken Elli.
Betjänten upplyste, att hans herre för ögonblicket var upptagen, men om herr Schnitler ville taga plats i salongen Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt hopp om, att den unga flickan skulle infinna sig, ett hopp, som dock gäckades. En dörr till ett angränsande rum stod på glänt. Han gissade sig till, att det var biblioteket, ty han hörde Levisons stämma talande med en främmande herre.
Jag har sett den en gång när Ah jag minns allt det var ju gubben Levisons stolthet den där lilla apparaten, han visade oss vid sitt besök hos mig. Han läste artikeln: I går eftermiddag anmäldes till detektiva polisen, att den bekante uppfinnaren Willson förlorat en synnerligen kostbar apparat hans senaste uppfinning, den trådlösa telefonen.
Cramer inträdde med sitt vanliga smil och i allt sig så lika, att Wolfgang måste fråga sig själv om han ej rent av hade drömt hela det ohyggliga samtalet. Men vart ord Cramer yttrade, skorrade som en återklang av rösten från Levisons bibliotek, när stämman resonerade om procenter och dusör för att hålla honom, Wolfgang Schnitler, i okunnighet under vänskapens mask. Han ryste.
Bägge talade brutet; Levisons språk med dess egendomligheter kände Wolfgang redan förut, och den besökande bröt på italienska. Utan att behöva lyssna hörde Wolfgang varje ord, som yttrades. Först föreföll det honom likgiltigt, han tog en bok från bordet och bläddrade i den, icke ägnande samtalet i biblioteket något intresse.
Ja, svarade hon, vi resa till Treptow och vidare så länge samtalet varar. Kan ni tänka er en säkrare plats än i en automobil, om man vill tala i fred och ro? Nej, medgav han, härligt. Han frågade henne om hennes ställning i Levisons hus, och hon svarade honom, att hon var Simons systerdotter.
Han hade glatt sig så över att kunna lämna något efter sig, att han nästan tillfrisknade på kuppen. Ett recidiv inträffade dock och ungefär tvenne månader efter Levisons samtal med mannen dog han. Den nya donationen vandrade runt i all världens tidningar.
Det är för Simon Levisons räkning jag reser. Vet du vad om du skriver, så adressera breven till honom han vet alltid, var jag lättast träffas. Gott, svarade Wolfgang och önskade Cramer lycklig resa. Wolfgang Schnitler var sysselsatt med att lägga en omsorgsfull plan för sitt angrepp på doktorn. Han ville ännu vänta ett par veckor, innan han reste till Salpiso eller dess närhet.
Men redan innan den andra hade förflutit, insåg han, att den nya sysslan kanske inte var så alldeles lätt och angenäm, som han först tänkt. Å, kors, utbrast han ibland och burrade upp sitt stora hår, när Levisons kontorsbud bragte honom ett nytt, digert dokument, inte trodde jag att det kunde finnas så många teorier om Mars. Det är ju helt enkelt underbart.
Som han satt där försjunken i tankar, var det, som togo rökringarne form och gestalt, och ur rökmolnen trädde det fram bilden av en ung flicka. Ah han kände mycket väl igen henne. Det var den unga flickan, han sett i Levisons automobil, och som då uppväckt hans intresse i så hög grad. Han kände en obetvinglig lust att göra hennes bekantskap, att få återse henne. Men huru?