Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 maj 2025
Förtäljer ej, sade han, Tukydides, att atenarne vid en mäktig fiendes annalkande kullstörtade sina pelare och minnesvårdar för att använda dem till skansar? De gjorde det, utan att någon fördenskull har förebrått dem barbari. Kristianerna kunna icke hata konsten, utan endast de tillfälliga former, vari hon ännu uppenbarar sig för deras blickar.
När Annæus Domitius vördnadsfullt nalkades sin fiendes lik, stod Petros betraktande det, och Eufemios, hans adjutant, satte sin platta fot på den sköna hjälteskepnadens bröst och sade: Så trampar kyrkan hedendomens hydra. Slutet.
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram, att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning? Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden. Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Då går jag utför trapporna och genom olika korridorer för att väcka värden. Med en sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna från kemikalier, och ber att få ett annat rum för natten. Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under min fiendes.
Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten. Du skall icke vara partisk för den ringe i någon hans sak. Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, så skall du föra djuret tillbaka till honom.
De kommo alltså in i huset, när han låg på sin vilobädd i sovkammaren, och sårade honom till döds och höggo huvudet av honom; därpå togo de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten. Och de förde så Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: »Se här är Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv.
Vargarne hade om natten funnit Grips kropp vid bäcken, släpat honom långt därifrån in i skogen och med lust ätit av sin gamle fiendes kött. Erland svarade kort på Rasmus' fråga, att jakthundar finnas många, men få så goda som Grip. Han sade farväl till Rasmus, som vandrade vidare; själv gick han tillbaka till slottet. Dagligen återvände han till kullen vid bäcken.
Behöf i din stolthet ej Ditt anlet gömma i dag af harm Att se en son af Morannal, Som skyr en fiendes spjut! Och barn af er faders kraft, Gall, jaktens furste, och Clesamor, Du yngling, pröfvad af svärden, Och Rurmar, sångernas vän, Gån glade på hjältars ban, I spår, som trampats af Finjals ätt Allt här försvinner, evärdlig Är bragdens ära allen.
Dagens Ord
Andra Tittar