United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Jag har inte glömt det för ett ögonblick." Dessa ord beledsagades af en blick, som bragte Alma att rodna. Men hon skyndade att blanda bort saken. "Naturligtvis står jag fast vid hvad jag en gång beslutit." Hon kom nu ej alls ihåg sina senare beslut. "Verkligen? Och jag som redan trodde, att ni hade ångrat er." Alma skrattade och var en smula förlägen.
»Du har ett hårdt sinne, Lena, har du inte ångrat annat än det, så... Men sitt nu stilla och maka åt dig, så sätter jag mig bredvid dig tala om hur det har gått för dig, du ser nu själf jag kommer som din vän.» »Tänk! Herrn sitter bredvid Lena, herrn gör sig så gemen, att han talar till en usling liksom till en annan människa, herrn, som ä' så hög! Herre Gud, att jag sku' upplefva det!»
Och vändande sig till prästen, tillade hon: Det har jag heller aldrig ångrat; för jag ska säga kyrkoherden en sak: jag har funnit, att manligt umgänge verkar befruktande. Då brast den olycksalige prästen i ett förfärligt skratt och sedan han skakat av sig den värsta munterheten och torkat ögon och mun med en tvivelaktigt ren näsduk, sa han: Det är så sant som det är sagt, fröken Sara!
Jag är domare här i staden nu, men har ledighet ... när jag hörde din historia, visste jag inte hvem du var, men så började jag att tänka efter och beslöt att gå och se till dig, innan din dom faller. Känner du igen mig?» »Hvar ä' hon, som hade den där hatten?» frågade Lena, men fortsatte utan att vänta på svar: »Jag har ångrat att jag kastade den där sten, ångrat det tusen gånger!»
Och hade hon därtill vetat, vad Sven nyss lidit... hade hon vetat, att han med oro i sin själ kommit till fosterföräldrarnes hydda för att söka tröst, såsom öknens törstande djur söker en svalkande dryck... då skulle hon intill döden ångrat, vad hon nu gjorde.
"Hvad önskar frun?" hördes en sömnig röst från soffan. "Jag är bara så rädd." "Ja, då frun inte läser sin bön. Det är deraf det kommer." "Jag vågar inte. Gud hatar mig." "Gud hatar inte någon, utan förbarmar sig öfver alla och ger syndernas förlåtelse, då menniskan ångrar sig." "Nog har jag ångrat, ångrat så förfärligt, men det hjelper inte." Maja Lisa kunde ej säga något till detta.
Johannes hade dock snart bemannat sig, han slöt sig till frälsaren och följde honom troget in i Jerusalem, in i öfversteprästens palats och upp till den öppna pelarsal, där förhöret med Jesus var tillställdt. Petrus hade äfven ångrat sin feghet att fly. Han vände därför om och följde äfven han med skaran, som gripit Jesus, men på afstånd.
Förste Konsuln gjorde tecken till honom, men Edmée hade redan med säker takt valt sin plats på andra sidan bordet, snett emot honom. Ett ögonblick såg han skarpt på henne. Så höjde han ögonbrynen och smålog. Duroc böjde sig mot Edmée och viskade: Tillåt, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var klokt han hade i nästa ögonblick ångrat det.
Kunde ni verkligen vänta det efter det bref ni skref på hennes bröllopsdag? Hannas kinder lågade. Detta bref var tillräckligt att för alltid släcka hvarje skymt af vänskap. Ja så, du har läst det! Nå ja, jag har ju ångrat det, tusen och åter tusen gånger. Jag hade kunnat gifva bort allt hvad jag egde för att ha detta bref oskrifvet.
Men jag har ångrat detta många gånger sedan dess och äfven bedt moster Lotta om förlåtelse. Och hon höll af oss så mycket och ville så gärna förlåta." "Lyckliga små, som äga en sådan trofast vän!" Och Herren Gud skref i sin bok upp allt hvad gossen berättat. Nu fick äfven gossen en harpa, och snart brusade åter sången, jublande och mäktig, till Guds och Lammets ära.