Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Han gick ut och beställde mera hallon. I detta ögonblick smällde signalskottet från ångbåten. Se så, sade hon, steg upp och satte handskarna på sig. Ge hallonen återbud. Bästa Sara, sitt! hallonen kommer genast, nog hinner vi dit ner till stranden. Nenej! precis är bäst att vara. Fråga vad det kostar? tillade hon, satte schaletten på sig och drog upp en näsduk, varur börsändan framstack.
Nu tycks det mig som om jag blifvit rikare med ens » Hon kom icke längre. Tårarne störtade utför hennes kinder, hon måste taga sin näsduk upp för att hämma dem. Men när hon en stund derefter skref sin helsning på sista sidan, kunde hon icke låta bli att läsa hvad han skrifvit derofvan. » Det är sent. Klockan är visst öfver 1. Och i morgon skall jag upp som vanligt.
Det hördes steg i stentrapporna. Det var rektorns röst. Han tog skyndsamt upp en näsduk och höll den för näsan och munnen. Nu kom rektorn upp i korridoren i sällskap med vaktmästaren. Vem är det, som står där, ropade han. Stellan vände sig om. Vad gör du där, Petréus? Näsblod Gå då ner till pumpen och stå inte här och skräpa, när censorerna kommer.
Och så ska jag skänka efter Ja, om ni försäkrar mot konkurs, annars kan jag få krypa in för vårdslöshet. Husch! Jag äger inte en fin rock en gång. Så jag kan inte få gå bland fint folk och diskutera. Husch nej då, de skulle sätta näsduk för näsan Julius Krok fann det visserligen troligt, att svärfadern ej skulle bliva välsedd gäst.
Men oförbrännelig, rasande, sprang han över kullerstenar, hoppade i vattnet, rusade genom albuskar, kom till en gärdsgård och flöjde halvt igenom den, så han rev sig på störarne; och slutligen, just som båten skulle försvinna bakom udden, stötte han på en vassvik; utan betänkande sprang han i vattnet, svängde än en gång sin näsduk, utstötande ett sista förtvivlat hurra.
Med dessa ord tog hon sin näsduk, torkade med omsorg sina våta ögon och beredde sig att ropa an den kommande, om det var någon, som hon kunde besvära med sin bön och vinka upp till sig på några minuter.
Brovin har satt sig på sin plats: Här fattas en kudde. Min kudde fattas! Jag har en för mig. För säkerhets skull lägger jag en näsduk över den. Man kan inte vara nog försiktig i dessa smittosamma tider. Därborta ligger en karl som har två kuddar. Han har min kudde! Det är orätt! Ja visst, är det orätt, men kanske tycker han om att ligga högt med huvudet. Jag kan inte ligga utan kudde!
Därefter böjde hon sig ner, tog upp blomman, torkade av den och lindade in den i sin näsduk. Inte kunde man låta den vackra, dyra blomman ligga där i smutsen... Hon ville gömma den som ett minne. Tomas satt vid fönstret i sitt rum. Han hade icke tänt någon lampa.
»Kom för all del med in», hviskade den unga frun till sin man, »hon ser ju ut som en människoäterska ... uh! har du parfym på din näsduk, min cypre är för svag?» De voro nu inne i ett slags salong med möbler, som en gång varit både moderna och nya, men som nu, belysta af sommarsolen, tydligt uppenbarade sitt urblekta tillstånd och det sorgliga inflytande tiden utöfvat på dem.
Väl utanför låste hon dörren utifrån, stack nyckeln i fickan och sprang ut. Hon hann sitt hem. Hufvudet brann, benen buro henne knappast. Utanför sin trappa kände hon, att hon svindlade och föll, någon tog upp henne och tryckte en näsduk mot det sår, hon fått, bar henne upp, lade henne varsamt på sängen och baddade hennes hufvud. Det var Samuli. Han sade icke ett ord.
Dagens Ord
Andra Tittar