United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Närkes hästar är av en förträfflig ras och föds väl; eld, mod, iver att löpa utmärker dem. Själva Albert måste såldes snabbt resa sig upp och stå i sitsen; han ryckte tömmarna ur hand på gubben och drog in tyglarna barskt, så att de bägge rödblacka skimlarna måste kröka sina halsar likt höga sprättbågar, fnysa och sätta nosarna i bringorna.
Så, nu är det, som jag vill. Nu skola vi en stund ha det som i de gamla dagar, broder, och få tiden att gå. Tag för dig. Du är törstig och hungrig. Valdemar sträckte ut sig på golvet med nacken i hennes knä. Hon strök kallt och frånvarande genom hans hår. Men räck fram dina händer, Magnus, bad han plötsligt. De äro fuktiga. Och se här. Naglarna börja kröka sig.
Att våga kröka ett hår på hans hufvud är det största brott i verlden » Det herskade samma dödstystnad i rummet för hvarje gång hon samlade sin röst till ett nytt utbrott.
Hon har också något att säga prinsessan, något som ingen får höra mer än hon ensam, och den vita prinsessan böjer sig ned och lyssnar, leende och rädd. Vinden har tystnat, för att hon skall kunna höra bättre. Gräset prasslar icke längre, och trädens grenar kröka sig orörliga upp över synranden. Och omkring dem står kvällen stor och tyst i gulröd sagoskymning. Det var en gång...
Den där kommer inte att kröka ett hår på ditt huvud, om jag får hållas. Hållas? upprepade Ludwig. Älskade Ludwig, sa Brita, tror du att jag kan tillåta den där lurken att klå upp dig och kanske vanställa ditt vackra barnaanlete? I en halv timmes tid har jag haft honom under behandling, fast du blindbock ingenting märkt. Vad för behandling? frågade Ludwig. Och Brita svarade: Jag värmer upp honom.
Sextio levnadsår, genomsträvade dels under musköten, dels vid plogen, hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar, men ej lyckats kröka hans höga, axelbreda gestalt, som, inknäppt i en blå rock med blanka knappar, var lika rak och militärisk som för trettio år sedan. Ansiktet låg i allvarsamma, nästan bistra rynkor, men ögonen blickade vänligt och milt under sina buskiga ögonbryn.
Välvningen var heller inte högre, än att han måste kröka sig. I det ögonblicket tyckte han, att tornet med hela sin tyngd hängde sig över hans nacke som ett ok, och han tappade anden. Ett rungande ljud som av ett klämtslag flög med detsamma genom tornet och fortsatte länge att darra i stenarna. Ringer det redan till angelus? frågade han sig och sökte fåfängt att nå radbandet under pälsen.
Om hela världen också hade lyssnat, skulle han ha talat lika långsamt och sagt alldeles detsamma. Om ni förmå att kröka ett hår på mitt huvud, sade han, varför ligga ni då stilla? Varför resa ni er inte till hämnd? I era namn röva människorna och döda utan mod att tillstå, att de göra det av egen lust. Jag har anropat luft och ånga, var gång jag offrat till er.
Ditt ord fick ingen hysa, Som därtill vigd ej var, Din kärlek fick ej lysa För allom uppenbar; Man måste djupt sig kröka Till usla brunnar då, Man måste mänskor söka, För att dig söka få. Du, som din sanning skrifvit Mer klar än sol och dag, Du, som vår broder blifvit Och fyllt för oss din lag, Till dig fick man ej skåda Med klar och öppen blick, Hos dig i nöd och våda Ej tröst man söka fick.
Dagens Ord
Andra Tittar