United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fort, fort, säg ut! Vad menar du? Lekarens hand kom återigen ut ur gapet, men försiktigt och hastigt. Här har du min julgåva. Göm den raskt! På den kan allt bero. Valdemar kände, att han fick något tungt och kallt mellan fingrarna, och det slamrade, när han stack det under manteln. Han ville fråga något, men bocken rullade utåt golvet, träffad av väl tjugu spön från rököppningen i taket.
»G'afton, åkar Enqvist», sluddrade han. »Kö' mej hem, som vanligt!» Så stupade han på huvudet in i droskan, och kusken besteg sin gamla bock. När droskan körde in på Storgatan slamrade den så, att inte ens Hemliga Karlsson kunde undgå att märka den, och vid hörnet av Tegelslagaregatan hejdades den följaktligen av stadens poliskår, förstärkt av bleckslagaremästare Olsson.
Ty köpman Luther låter icke lura sig. Träskor slamrade mot stentrappan, dunkade i förstugans golv. Dörren öppnades och gästgivarn trädde in. Hatten var neddragen över ögonen och fick sitta, där den satt. Han vände sig till Träsken. Det är bäst I ger er av nu. Kärran är framme, Daniel spänner för. Men greven stoppade sin pipa på nytt. Vår vän gästgivarn, sade han, vår vän gästgivarn. Nå, nå.
Ibland, när han var nere i stallet hos majorens kusk, kunde det hända, att ett ohyggligt väsen började på Lillegård. Trätofflorna slamrade mot kullerstenarna, det blev skrik och tjut, några fönster öppnades, så att rutorna klingade, gälla kvinnoröster skällde. Allra sist kom änkefru Björkmans röst. Den var högre och pipigare än alla de andras. Och så blev det tyst, alldeles tyst.
När järnsulorna om morgnarna slamrade i kapellet, steg hertigen ur bädden, så framt han icke hade vakat hela natten och glömt sig kvar hos sina teckentydare i tornet. Hans rediga och klara förstånd hade blicken fast riktad på livets torra verklighet, men där denna slutade i rymdens mörker, stod han kvar lika vetgirig och försökte genomskåda det ogenomträngliga.
Han såg sig omkring, söp in luften i stora drag, liksom hade han smakat på den, han nästan luktade och snusade på vädret. »Kom ut», ropade han, »det är ingen fukt, vi kan godt sitta här ute! Den salta luften är läcker, kom och känn så bra den smakar!» Man bar ut ett bord på verandan. Man slamrade med glas, karaffiner, skålar och kannor.
»Kamrern är sig inte lik», hviskade hon, »men där finns något i blicken, ja och så kring munnen!» Kaffet kom in, frun sprang omkring och gjorde sig tusen onödiga omsorger, hon slamrade med allt möjligt, pratade i ett, puttrade och bråkade.
Hon svarade högtidligt: Så sant jag tror på min Frälsare. De gingo hand i hand uppför vindeltrappan. Och hon slamrade på: Inte är du rädd nå't för mig int'? Nenenene. Int'. Nej, sade Basilius. Men hon kände, att den smala lilla handen började rycka och vrida sig i hennes. Så slöt hon sin hand så hårt att varje rörelse blev den lilla handen omöjlig.