United States or Croatia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Redan långt innan Stellan Petréus gjort sig förtrogen med jagbegreppet, redan den tid, han ännu talade om sig själv i tredje person singularis, ägde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen betydelse. Varje dag, han kom hem från sin promenad med gamla Kerstin och tamburdörren öppnats, blev han stående utanför tröskeln och ropade med gäll röst genom våningen: Kommer han!

De fortsätta att leva och bryta löften och vara fega; de omkring i skolan som hjältar och skryta över att de varit finurliga, att de lagt kökshanddukar i byxorna. Och de beundras av kamraterna. Men de bästa de skjuta sig. långt tillbaka i tiden Stellan numera kunde minnas hade han och hans far brukat fira julen hos farmor.

Han höll sig rak i ryggen och såg rätt framför sig. hände det märkliga: plötsligen slutade bäckahästarna upp att leka. De bara stirrade honom. Stellan gjorde sig ännu stelare. Ja, här kommer jag! Han var belåten över den uppmärksamhet, han väckt. Det var precis som han tänkt sig. Men lika plötsligt försvann all hans säkerhet. Han kände igen flera av dem.

Och den första oktober flyttade bankdirektör Möller in i våningen över kapten Petréus. Stellan mötte och sin gamle fosterbrors föräldrar i trapporna. Kalle Möllers båda yngre bröder hade övertagit Storegård, där han en gång härskat suveränt.

Men det egendomliga var, att all denna medkänsla, alla dessa smekningar ej gjorde något intryck Stellan. Eller ännu mera: han tyckte inte om dem. Han liksom skämdes för dem. De plågade honom i hans nya värdighet. Någonting inom honom sade, att hans far haft rätt. Det var någonting inom honom, som hårdnat . Det var pliktkänslan, som vuxit fram i hans inre under faderns trollspö

, svara, barn! Säg god dag, Stellan! skreko alla barnen: God dag, Stellan, att han hoppade till igen. Och somliga av dem skrattade åt honom. Stellan placerades allra längst nere i klassen. Han stoppade ögonblickligen händerna bakom ryggen utan att ha blivit tillsagd. Nej, se det var en riktigt snäll gosse, sade tant Augusta.